Demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) presenterade i torsdags Mona Sahlin som ny nationell samordnare mot extremism. Sahlin behöver ingen närmare presentation och har ett långt och gediget engagemang mot extremister bakom sig. Hon har gått i bräschen för tolerans mot invandrare, hbtq-personer och andra minoritetsgrupper i samhället. Hon har även själv haft samma ministerpost som nu Ohlsson.
Sahlin ska arbeta mot våldbejakande extremism inom de tre miljöer som regeringen identifierat: vit makt-rörelsen, islamistiska extremister och den vänsterextrema rörelsen. Det är ett välkommet initiativ. Under ett valår ökar alltid extremisternas hot, våldsanvändning och trakasserier. Just vit makt-rörelser har under flera år varit relativt tyst, men på senare tid har olika partier och grupperingar ökat sin aktivitet betydligt. De attackerade den fredliga demonstrationen i Kärrtorp och knivhögg feminister på internationella kvinnodagen i Malmö. Att ingen satt livet till i år är enbart turens försyn. Islamister har åkt till bland annat Somalia och Syrien för att delta i jihad. Regeringen bedömer att dessa är mer benägna att utföra attentat i Sverige, precis som självmordsbombaren i Stockholm december 2010.
Även vänsterextrema rörelser har hotat och använt våld under senare år. Uppfattningen är ibland att de endast attackerar nazister, men så är inte fallet. Den konservativa föreningen Heimdal i Uppsala har flera gånger fått se sina lokaler attackerade, senast i april. Även borgerliga politiska partier och engagerade liberaler har behandlats på samma sätt.
Ohlsson var noga med att påpeka att ingen av dessa rörelser är stark nog för att hota det demokratiska systemet. Det är viktigt att klargöra. Extremisternas farlighet får vi inte ta lätt på, det är människor som inte drar sig för våldsattentat och mord. Men demokratin och det politiska systemet står fortsatt starkt.