P3 har ett pladderprogram som heter ”Tankesmedjan”. Enligt P3 innehåller programmet ”sylvass satir”.
Häromkvällen diskuterades lokalpolitiker. En av paneldeltagarna tyckte sig veta att Lena Micko – i dag civilminister och tidigare kommunalråd i Linköping - hade gjort karriär eftersom hon hade ”flyttat till Stockholm”.
En annan paneldeltagare, Albin, tyckte att lokalpolitiker överlag är dumma.
Då det varken görs IQ-tester på lokalpolitiker eller på självupptagna radiopladdrare i Tankesmedjan så är det svårt att belägga huruvida intelligenskvoten har sjunkit i kommunfullmäktige eller i radions P3. Då tilltalet i sistnämnda kanal ibland ligger på Donald Trumps verbala nivå, kan dock en sänkning av IQ misstänkas bland programledare också i P3.
Å ena sidan är det rent teoretiskt tänkbart att Sverige har begåvats med mindre kunniga lokalpolitiker. Partiernas rekryteringsbas i form av antal medlemmar har ju krympt dramatiskt under de senaste decennierna.
Samtidigt har politiken allt mer professionaliserats. De som är kvar är i många fall de som kommer direkt från ungdomsförbunden och siktar på en politisk heltidskarriär. Sanningen är i alla fall att den absoluta majoriteten av Sveriges lokalt engagerade politiker är just fritidspolitiker.
Förutom att sköta ett vanligt heltidsjobb så plöjer fritidspolitikerna – gräsrotsnivåns demokratihjältar - buntar av handlingar inför nästa möte. Och glöm det där med att de har ”välavlönade politikerjobb”; i praktiken handlar det om ideella och otacksamma kvällsuppdrag.
Dessa tiotusentals vardagshjältar i den svenska demokratin får sällan den uppskattning de förtjänar. De är i medborgarnas och medias ögon politiker 24/7, trots att de just är ”fritidspolitiker”.
Vilka insatser för lokaldemokratin har då radiopladdrare Albin gjort?
Det råkar faktiskt vara en befogad fråga. För Sverige står inför en politikerbrist, av flera skäl.
1. Som nämnts ovan blir rekryteringsbasen bara smalare och smalare.
2. Kommunikationen mellan väljare och valda har blivit mycket enklare med sociala medier. Men samtidigt fortsätter också hatet i olika kanaler mot lokalpolitiker att öka.
3. Intoleransen mot mänskliga brister har skärpts. Vem vill riskera att bli uthängd i lokalmedia för en svartbetald barnflicka för 15 år sedan? Eller det där lilla svartbygget?
4. Antalet notor som riksdagen skickar nedåt i systemet till regioner och kommuner blir bara fler och högre. Migrationspolitiken är bara ett exempel. Den beslutas av riksdagen, men det är fritidspolitiker i Linköping och andra kommuner - sätt dig i en socialnämnd, radiopladdrare Albin! - som får brottas med integrationsnotorna. Statsbidragen är helt enkelt enormt underdimensionerade.
Låter detta som ett attraktivt, ideellt uppdrag? Knappast.