Verkligheten var vår fiende. Så sammanfattar Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU dystert sin valanalys, som släpptes strax före jul.
Den europeiska socialdemokratin är på dekis och Sverige är inget undantag. Rejäl hjärtklappning uppstod 2010 när S förlorade valet och samtidigt kunde redovisa sitt sämsta valresultat sedan demokratins införande – 30,7 procent. Jämför detta med årets val, där resultatet med sina 30,3 procent var ännu sämre. Presidentvalsstrategin med Magdalena Andersson räckte inte. Tydligen måste man leverera konkreta lösningsförslag på problemen som oroar svenskarna. Vem hade kunnat tro det?
SSU identifierar tre orsaker till att det gått så dåligt, framför allt bland unga väljare, som röstar höger i större utsträckning än tidigare. För det första konstaterar man att arbetarpartiet håller på att förlora arbetarväljarna. 2002 röstade 77 procent av LO-väljarna på ett parti inom vänsterblocket (S, V, MP). I årets val var de 52 procent. Ungdomsförbundet noterar elefanten i rummet – tappet på 25 procentenheter motsvarar större delen av SD:s väljarstöd 2022.
Än mer intressant blir det när man kollar på fackmedlemmar i åldern 18 – 29. Inom akademikerförbundet Saco röstar 36 procent på S (samt 9 procent på MP och 5 procent på SD). Men inom LO har SD stöd av 29 procent. S kvalar in på andraplats med 23 procent (MP får nöja sig med ynka 1 procent). Trenden med vänsterlutande akademiker och konservativa knegare blir nästintill övertydlig här.
För det andra inser man att det inte fungerat att hota med SD som en slags skrämseldocka. Analysgruppen skriver: ”Att försöka skrämma väljare med att peka på SD:s politik kan vara effektivt mot vissa grupper, men samlar uppenbarligen inte en majoritet av de unga väljarna som upplevt en gradvis normalisering av SD”. Det är en klok tanke som kommit flera år för sent.
Kulturkrig i all ära, men det går inte att prata bort problemen som så många tvingas möta dagligen. De unga, framför allt killar, upplever att samhället gradvis blivit sämre. Klassiska högerfrågor som hårda tag mot brottsligheten, kärnkraften, ekonomin och invandringen dominerar. Samtidigt har många inte upplevt något annat än en socialdemokratisk regering.
Verkligheten blev fienden. Och därav kommer den tredje insikten. S måste kunna presentera en politik som väljarna finner trovärdig – och sedan leverera det man lovat. Eller som SSU uttrycker det: ”regera som om det vore den sista chansen vi får”.
Moderpartiet dröjer med sin valanalys ända till februari. Om vi bjuds på samma nyktra insikter återstår att se.