Med två dagar kvar att rösta till Europaparlamentet intensifieras debatten. Tyvärr inte alltid på det respektfulla sätt som anstår de företrädare vi sänder att representera oss i unionens enda direktvalda organ. Att Marita Ulvskog (S) i går i en debatt i Aftonbladets regi kallade Gunnar Hökmark (M) för ”jävla skithög” är ett lågvattenmärke som vittnar om desperation. Efteråt var Ulvskog – toppkandidat för Socialdemokraterna - ”ledsen”. Inte för det hon hade sagt utan för att mikrofonen hade fångat upp det.
Som Correns ledarsida påpekade i går är det viktigt för partierna att i en valrörelse hitta en profilfråga. Inför EPP-valet har det kanske varit extra viktigt, eftersom många väljare uppfattar valet som komplicerat och abstrakt. I går möttes i Gomorron Sverige partiledarna för de två största partierna, Stefan Löfven (S) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M), i en debatt om EPP-valet. Moderaterna har i valrörelsen fokuserat på frihandel och fri rörlighet över gränserna, och i går liksom i riksdagsdebatten om EU har Reinfeldt kostat på sig att vara ideologisk på ett sätt som han inte ofta är i den nationella debatten. Den fria handeln skapar arbete för människor inom och utanför EU. Och jobben, enades S- och M-ledaren om, är den viktigaste frågan.
Som bekant är det dock inte politikerna som skapar jobb. Däremot är de konstruktörer av de regler som de jobbskapande företagen och människorna som arbetar inom dem ska leva efter. Och de reglerna vill Socialdemokraterna komplicera. Nu har vi fått den fria rörligheten att fungera för varor, det är dags att vi får det för människor också, sade Löfven. Fast det är S som vill göra gränspassagen för människor mer otillgänglig. Dessutom, S profilfråga om svenska regler för alla som arbetar inom Sveriges gränser, är faktiskt främst en nationell fråga som S använder sig av för att locka sina väljare till vallokalerna på söndag. Löfvens exempel med en kvinna som haft 200 olika anställningar på åtta år hos en och samma arbetsgivare, visar det. Hennes absurda situation kan knappast lastas på EU:s fria marknad. Snarare på de rigida las-regler som S är så måna om ska upp på förhandlingsborden i Bryssel.
De orosmoln som Löfven målar upp gör han av helt protektionistiska skäl: svenska jobb åt svenska arbetare. För de svenska byggarbetarnas eller transportarbetarnas löner är inte i fara. Tvärtom ligger de i täten av en ypperligt god löneutveckling. De som Löfven faktiskt talar om, men inte nämner, är jobb som blir för dyra, för trista eller för simpla att utföra med svenska mått mätt, och därför inte utförs. Inte många svenska tonåringar drömmer om att ligga på knä och plocka jordgubbar för under hundralappen i timmen, när alternativet är att ligga hemma i solstolen och serveras mat av mamma. Men kanske skulle en portugisisk, spansk eller bulgarisk kille eller tjej vilja det om de fick chansen.
Kanske är det inte konstigt att Marita Ulvskog blir så frustrerad att hon svär åt Gunnar Hökmark. Det är inte lätt att föra socialdemokratisk politik i dessa i EU-valstider.