Vintern har dragit in över Sverige med besked. Kung Bore regerar. ”Kylan ligger över hela stan, snön den lyser vit på alla tak”, som Johan Kinde i Lustans Lakejer sjunger på gruppens comebackalbum ”Åkersberga” från 1999.
Det var händelsevis samma år som Göran Perssons S-regering kontroversiellt offrade den första reaktorn i Barsebäck av politiska skäl. 2005 stängdes även den andra reaktorn. Med det var Barsebäck vid Öresund väck.
Kärnkraftsavvecklingen har på senare tid fortsatt i snabb takt. I Oskarshamn på sydostkusten togs två av anläggningens tre reaktorer ur drift 2015 och 2017. Ringhals, vars fyra reaktorer vid Kattegatt tidigare svarade för en femtedel av Sveriges elproduktion, är idag nere i starkt reducerad form efter att två reaktorer stängdes 2019 och 2020.
I uppländska Forsmark levereras ännu ström från verkets samtliga tre reaktorer. Men av det kommersiella svenska atomenergiprogrammet, som drogs igång på 70-talet och var menat att rädda oss från oljeberoendet, återstår alltså bara hälften av de ursprungliga tolv reaktorerna.
Med vattenkraften i norr och kärnkraften i befolkningstäta söder skapades ett av världens mest robusta och renaste elförsörjningssystem. Mellan 1970 och 1990 minskade Sveriges klimatpåverkande koldioxidutsläpp drastiskt, mycket tack vare just satsningen på atomenergi. Framsynt och klokt!
Men i politikens egenartade korridorer huggs sällan något i sten, vilket gör det praktiskt att snudda ut och glömma gamla budord. Sålunda blev plötsligt den välsignelsebringande kärnkraften anatema. Den ska, enligt budskapet som för närvarande predikas, vara komplett förtidspensionerad till 2040 då svensk elproduktion planeras vara 100 procent ”förnyelsebar”. Främst tycks hoppet stå till en vidare storskalig utbyggnad av vindkraften.
Men när kylan ligger över hela stan och snön den lyser vit på alla tak tenderar ofta kung Bore att dämpa blåsten. Vindsnurrorna stannar. El från de stängda kärnkraftsreaktorerna kan inte kompenseras. Elpriset skjuter i höjden. Bristsituationer uppstår som tvingar Sverige att importera smutsig ström och förra veckan sattes det beryktade oljeeldade Karlshamnsverket i beredskapsläge. I värsta fall kan till och med regelrätt ransonering bli aktuellt.
I denna februarimånad är det en föga tröst att vi har överskott av grön el under sommarhalvåret. Elektricitet är färskvara och låter sig förargligt nog icke lagras i batterier som räcker åt att hålla en modern industrination igång. Omställningens facit: Vi har fått ett dyrköpt svajigt, väderavhängigt elsystem utan såväl pålitliga produktionsmarginaler som tillräcklig överföringskapacitet mellan landsändarna. Insnöat är ordet.