När som helst blir Sverige medlem i Nato. Bara formaliteter återstår. Ungerns parlament röstade nyligen ja – som av en händelse kort efter att landet fått köpa fyra nya Jas 39 Gripen.
Steget in i Nato gör Sverige tryggare. Banden till andra västländer stärks. Den nordiska gemenskapen blir starkare, när vi alla finns i samma försvarsallians.
Inträdet i Nato framstår också som början på en ny tid, som vi kommer att märka av i vår vardag. Ta bara en sådan sak som att amerikanska soldater kan dyka upp på gatan i Linköping.
Sedan en tid tillbaka finns redan ett avtal mellan USA och Sverige om att ge amerikansk militär tillgång till ett antal försvarsanläggningar, däribland Kvarn för övning och lager. För amerikanska soldater på plats i Östergötland gäller amerikansk lag.
Fler områden i Sverige står också på tur för att öppnas för Nato. Häromveckan hade ett trettiotal kommuner bjudits in av försvarsminister Pål Jonson (M) och civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) för att tala om kommunernas roll efter Nato-inträdet.
Det som väntar är en kraftig upprustning av svenskt försvar. Vi behöver anpassa befintligt försvar till Nato-standarder och utöka försvaret. Alltså – bygga om och bygga nytt samtidigt.
Det är inte heller bara det militära försvaret som behöver stärkas. I en debattartikel i Corren beskrev södra Sveriges landshövdingar och försvarschefer häromdagen vad som är i fokus för det statliga arbetet. Det är livsmedelsförsörjning, krigsplacering i det civila försvaret och förberedelser för värdlandsstöd.
Alla dessa mål kan låta som många andra som klubbas i riksdag och det inte blir mycket av. Exempelvis har det i år pratats oändligt mycket om hur mycket riksdagens livsmedelsstrategi skulle stärka svensk matproduktion. I praktiken framstår den knappt ha gjort någon skillnad alls.
Grejen med alla nya mål på försvarsområdet är dock att de måste genomföras, tack vare Nato-inträdet. Visserligen kräver ett aggressivare Ryssland att Sverige rustar försvaret. Men när jobbet lämnas helt åt oss själva är tendensen att Sverige dra saker i långbänk.
I Nato går det däremot inte längre att vända papper i oändlighet innan något på riktigt blir gjort. Som medlem i Nato måste Sverige uppfylla vissa krav, avvikelser är inte att tänka på – särskilt inte om Donald Trump åter väljs till amerikansk president.
Vi lär därför förundras över hur snabbt det kommer att gå under kommande år att stärka svenskt försvar och integrera det i Nato. Det bör gå snabbare att bygga försvarsinfrastruktur för Nato än nya Tinnis i Linköping.
Snart kan man ha Natopersonal som grannar. Ny försvarsinfrastruktur lär byggas i en rasande takt. Och det civila försvaret kommer att börja genomsyra såväl offentliga som privata verksamheter.
Om uttrycket ursäktas lär vi stå inför en explosiv utveckling av försvaret. Möjligen kan den närmast liknas vid den gröna omställningen som tryckt in kapital i norra Sverige och lett till en mängd satsningar och arbetstillfällen.
Vilka kommuner som ska gynnas av alla stundande satsningar på försvaret lär det dock bli dragkamp om. Visserligen bör strategiska överväganden styra placeringar. Men det går inte att bortse ifrån att försvarspolitiken har en regionalpolitisk dimension.
Den här politiken bakom lokaliseringen av nya regementen och flygflottiljer går det att ha invändningar mot. Men den finns där. Och nu gäller det för östgötska kommuner att inte hamna på efterkälken.
Östersunds kommun har redan tagit fram en broschyr som talar om varför den lämpar sig för Nato-etableringar, berättar kommunalrådet i Dagens Industri. Boden och Luleå lobbar sedan flera år för att få en Nato-ledningsfunktion.
Det som dessa kommuner har förstått är att med det svenska Natomedlemskapet rullas en ny karta ut över landet. Och de kommande åren ska den ritas upp och fyllas med innehåll.
Om Linköping på den nya kartan åter blir en regementstad återstår att se. Det som däremot står klart är att tiden efter det svenska Nato-inträdet blir avgörande. På kortare tid än vi är vana vid lär det kunna bestämmas om stora försvarsetableringar.
Med Nato skriver vi ett nytt kapitel i Sverige – och Östergötlands – historia.