De flesta är på det klara med att kapaciteten i landets elnät behöver byggas ut för att bland annat klara av omställningen mot mer eldrift. Regeringens utdragna försök att lösa problemet tycks dessvärre inte kunna skaka av sig allvarliga brister.
I oktober tog regeringen till sig viss del av kritiken och drog tillbaka sitt förslag, eftersom det inte hade stöd i riksdagen. När nu även det nya förslaget får ordentlig kritik från remissinstanserna väljer dock energiminister Anders Ygeman (S) den mindre ödmjuka taktiken, och anklagar kritikerna för att ha missförstått viktiga delar.
Förslaget som regeringen återigen försöker få igenom handlar om att elnätsbolagen ska få använda outnyttjade investeringsmedel från tidigare år för att göra nya investeringar fram till 2027. Men bland annat Energimarknadsinspektionen menar att det här inte alls är något incitament för elnätsbolagen att öka kapaciteten i näten, eftersom inga sådana krav ställs från regeringen.
Möjligheten att använda tidigare investeringsutrymme blir då bara ett sätt för bolagen att ta ut mer pengar från kunderna än vad de gällande intäktsramarna egentligen tillåter.
Om förslaget inte kommer att leda till nödvändiga investeringar, trots att bolagen kan höja priserna, försvinner hela poängen med det. Men Ygeman hävdar att detta är ett mindre dåligt alternativ än att elnätsbolagen går till domstol för att överpröva de gamla intäktsramarna, och ändå få utnyttja det utrymmet utan att staten kan ha åsikter som hur pengarna används.
Det är märkligt att Ygeman i lagstiftning vill utgå från att rättsprocesser som inte ens har inletts kommer att sluta på ett visst sätt, till förmån för elnätsbolagen. Men om alternativet – regeringens förslag – inte heller säkrar nödvändiga investeringar lär det göra detsamma för kunderna, vars elnätspriser ändå kommer att höjas.
Det är fullt rimligt att staten ställer krav och sätter upp ramar på elnätsmarknaden, eftersom det inte finns någon naturlig konkurrens. Men kraven behöver samtidigt vara långsiktiga och förutsägbara, så att företagen har en rimlig chans att planera. Här hjälper inte heller att regeringen återkommande lanserar nya tillfälliga regler.
Om reglerna återkommande ändras på elnätsmarknaden är det i förlängningen kunderna som får ta de värsta stötarna. Istället behövs en långsiktig reglering med både förutsättningar och krav på tillräcklig kapacitet.