Statsbudgeten som ska leda Sverige ur coronakrisen ska snart tas fram. Det är tydligt att de ekonomiska hjul som stannat under pandemin måste börja snurra igen så snart det går. Men samtidigt behöver statens resurser koncentreras dit de behövs som mest. Dessvärre är finansminister Magdalena Anderssons (S) inriktning att staten ska prioritera det mesta, utom det som bara staten kan och får göra.
Den årliga pressträffen med finansministern inför budgetarbetet brukar hållas på Harpsund, men i år tog den plats i Regeringskansliet. Andersson förklarade att den djupaste nedgången i ekonomin klarades av redan i våras, och att regeringen därför anser sig ha ett stort reformutrymme i budgeten för 2021.
Det utrymmet tänker Andersson dock inte lägga där det behövs som mest – på polis och försvar. Trots att situationen i Östersjön nu understryker ytterligare att det finns en osäkerhet i vårt närområde, och trots att grova och hänsynslösa brott avlöser varandra. Nej, i stället ska över 100 miljarder kronor i satsningar gå till områdena välfärd, klimat och jobb.
Det är inte så att välfärden, klimatet och jobben är oviktiga, men inget av dessa områden är helt beroende av statens pengar och uppmärksamhet. Välfärden behöver absolut stöttning, men vad gäller klimatarbetet och jobbstimulering finns det många andra sätt att lösa problemen på än att bara kasta tunga slantar och hoppas att de rullar i rätt riktning.
Andersson hade kunnat få tips på sådana åtgärder om hon hade lyssnat på när Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson på onsdagen presenterade sina prioriteringar för nästa års budget. Då handlade det genomgående om arbetslinjen – att så många som möjligt ska arbeta och försörja sig själva.
M gör helt rätt som fokuserar på att stimulera och öppna för att människor och företag ska klara sig helt på egen hand, så att skattepengar kan gå till det som stat, regioner och kommuner måste göra – till exempel polis och försvar.
Liknande tongångar har också hörts från Svenskt näringslivs vd Jan-Olof Jacke (TT 27/8). Han efterfrågar först och främst inte sänkta skatter, som man skulle kunna vänta sig, utan i stället ett löfte om att skatterna inte ska höjas.
Att ekonomin behöver stimuleras är de flesta överens om. Likaså att välfärden behöver mer resurser. Men även med ett oväntat stort reformutrymme gäller det att inte ge allt åt alla. Det viktigaste är att så många som möjligt kan försörja sig själva. Då har fler också råd att på egen hand minska sin klimatpåverkan, och kommuner och regioner får en stabil försörjning till välfärden.