Det var en skräll. Sara Skyttedal, tidigare kommunalråd i Linköping, sparkas som Kristdemokraternas toppnamn till EU-valet. Orsaken? Att hon påstås ha sonderat terrängen för att ställa upp för Sverigedemokraterna.
Nytt toppnamn för KD i årets EU-val föreslås i stället bli Alice Teodorescu Måwe, känd debattör som fram tills nyligen av många sågs som moderat på grund av att hon har haft tunga uppdrag i M. Hon framstår som en lyckad nödlösning. Det finns inte många välkända högerprofiler som med ett dygns varsel är beredda att ändra riktning i livet, ägna det kommande halvåret åt valrörelse och därefter bege sig till Bryssel i minst fem år.
Frågan är dock varför Kristdemokraternas partiledning och nomineringskommitté behöver en nödlösning. Partiet har David Lega.
David Lega är Europaparlamentariker sedan 2019. Han är också den som partimedlemmarna vill ha som toppnamn. Han vann provvalet och var nomineringskommitténs förstanamn. Men när det blev dags att i höstas klubba listan till EU-valet fick Sara Skyttedal partifullmäktiges stöd att toppa listan. David Lega förlorade och hoppade av.
Processen påminner om när Sara Skyttedal blev kommunalråd i Linköping. Den gången valde KD också en kändis. Att hon saknade lokal förankring och enbart flyttade till Linköping om hon fick en kommunalrådspost spelade mindre roll. Den lokala utmanaren fick se sig besegrad av en turnerande politisk stjärna, som snart drog vidare.
Möjligen är detta också en försmak av vad som väntar – att politikens rottrådar upplöses alltmer. Vi ser framväxten av en grupp politiker som är beredda att röra sig i såväl den faktiska som den politiska geografin för jobb. Deras kändisskap eller kunskaper gör att de välkomnas av partier oroliga för att inte gå genom rutan. Men de stannar aldrig länge. För turnén måste fortsätta, det är en del av dramaturgin.
Särskilt starkt märks den här tendensen i EU-valet. Anna Maria Corazza Bildt, tidigare Europaparlamentariker för Moderaterna, ställer i år upp för Liberalerna. SD:s toppnamn i EU-valet, Charlie Weimers, spåddes en lysande framtid i Kristdemokraterna innan han på ett torgmöte i Motala 2018 avslöjade att han gått över till SD. Och om Weimers snart får sällskap av Sara Skyttedal på listan får framtiden utvisa.
Strategin att ta in politiska kändisar riskerar dock att slå tillbaka. För hur ska partierna motivera gräsrötter när topposterna tas av sådana som går förbi kön alla andra står i? Vad händer med den lokala förankringen och gemenskapen i ett parti när turnerande politiska stjärnor tar allt större plats? Vad blir kvar av ideologi när partiernas främsta företrädare byter partibok som andra byter strumpor?