Attacker mot religiösa samlingslokaler tycks bli allt vanligare. Ett flertal attacker mot kyrkor har skett i närtid. Det är av yttersta vikt att friheten att kunna använda sina lokaler i trygghet inte görs till ett politiskt slagträ. Det krävs gemensamma krafttag mot våldet som hotar religionsfriheten.
Västra Skrävlinge kyrka vandaliserades i Malmö inte mindre än sju dagar i rad. Fönstren förstördes och statyer slogs sönder. För att inte skadas av glassplittret har församlingen tvingats ha gudstjänster utomhus.
De senaste fyra åren har den katolska församlingen i Karlstad vandaliserats inte mindre än femton gånger. Inom de närmsta åren har liknande attacker också skett mot kyrkor ibland annat Falun och Eskilstuna. Utomlands har en liknande trend kunnat skönjas. I Frankrike uppger inrikesministeriet att det under 2019 skedde kring 800 attacker mot kyrkor under året.
Denna utveckling sker samtidigt som muslimska och judiska lokaler likaså attackeras. Enligt en rapport från Uppsala universitet skedde en attack i veckan mot någon av Sveriges moskéer under 2017. 2015 attackerades Uppsala moské och 2018 blev moskén på Södermalm nedklottrad med hakkors.
Attacker mot synagogor har rapporterats från nästan alla platser där de finns. 2018 attackerades judiska församlingen i Göteborg av brandbomber och året innan attackerades kapellet på judiska begravningsplatsen i Malmö. De flesta judiska församlingar och föreningslokaler har i dag en mycket avancerad säkerhetsapparat – allt för att se till att inte få sina lokaler vandaliserade och sina medlemmar attackerade.
I vissa fall, som den uppmärksammade attacken mot synagogan i Göteborg 2018, rör det sig om regelrätta terrorhandlingar. I andra fall kan det handla om skadegörelse där hatbrottsmotiv finns inblandade.
Polisen måste få mer resurser att reda ut denna typ av brott, och möjligheten för församlingar och föreningar att se om sin trygghet behöver stärkas. Detta borde alla kunna enas om. Samtidigt är det av yttersta vikt att frågan inte tillåts att bli ett politiskt slagträ där grupper spelas ut mot varandra och där åsikter om olika samhällsfenomen tillåts att försvaga arbetet för religionsfriheten.
Politiken i Mellanöstern får aldrig någonsin användas som ett argument för eller emot någonting när det handlar om att svenska judar ska kunna känna sig trygga. Och vad man anser om kristendomens ställning i Sverige får aldrig tillåtas ha något att göra med huruvida kyrkor ska skyddas från attacker.