När personer med svenska uppehållstillstånd evakuerades från Afghanistan uppstod diskussioner om det är rimligt att kunna besöka eller semestra i sitt hemland man sökt skydd från. Det väcker frågan om vi verkligen ger uppehållstillstånd till rätt personer, som Malmer Stenergard (M) uttryckte det i Ekots lördagsintervju.
Moderaterna vill därför nu att uppehållstillstånd som grundar sig på skyddsskäl ska kunna återkallas i fler fall och att Migrationsverket ska prioritera ärenden om återkallelse. Redan i dag är det möjligt att återkalla tillståndet om en person medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller utelämnat omständigheter som haft betydelse för utgången. Samtidigt finns det krav om att det måste finnas synnerliga skäl om man haft uppehållstillstånd i mer än fyra år. Det är denna bestämmelse M vill ta bort – en bestämmelse som försvårar återkallandet om man ljugit om sina skyddsbehov.
Kravet på synnerliga skäl innebär att vistelsetiden och anknytning till Sverige ska beaktas innan tillståndet återkallas. Det har sin grund i humanitära skäl, men i praktiken belönar man den som ljugit och lyckats dölja det under en längre tid. Om man har ett skyddsbehov och inte kan söka eller nyttja skydd i sitt hemland ska man få uppehållstillstånd. Båda kraven ska vara uppfyllda. Att få uppehållstillstånd och sedan resa tillbaka till sitt hemland som man sökt skydd från talar emot att man har skyddsbehov eller inte kan få skydd inom hemlandet.
Att resa tillbaka till det hemland man nyss sökt skydd från är en signal som bör utredas. Om för få kontroller görs eller möjligheterna att dra tillbaka tillstånden är för små riskerar det att urholka förtroendet för asylsystemet.
Trots vissa risker kan det dock finnas skäliga anledningar till varför man under en begränsad tid väljer att återvända till sitt hemland, till exempel för att ta ett sista farväl till en nära släkting. Att kategoriskt återkalla uppehållstillstånd är inte vad M föreslår.
Det hindrade dock inte Centerpartiet från att fördöma M:s utspel med hänvisning till att man måste känna en trygghet när man har flytt undan krig och förtryck. Men den som har ett faktiskt skyddsbehov behöver inte oroa sig så länge man har en skälig anledning till varför man lämnar sin fristad och trygghet.
Känner man oro kan man avstå från att lämna Sverige. Svårare än så behöver det inte vara.