Det blev alltså nej till Vänsterpartiets förslag om gratis frukost i Knivstas skolor (UNT, 20/12). Anledningen är att det förstås inte vore "gratis", utan beräknades kosta mellan 9 och 12,5 miljoner kronor. Avgiftsfria skolmåltider behöver inte vara fel, det svenska systemet för skollunch har fördelar. Inte nog med att barnen får näringsriktig mat, det underlättar också livet för många föräldrar. Men många kommuner är som bekant i ett svårt ekonomiskt läge och behöver hålla hårt i plånboken. Då är det inte läge att införa nya utgiftsposter.
I den verklighetsnära lokalpolitiken blir det ibland ja till ökade utgifter, och som i det aktuella fallet ibland nej.
På nationell nivå är frågan om mat, barn och ekonomi mer laddad. Vilket inte minst visade sig i årets "havregrynsdebatt", som startade med författaren Lena Anderssons kolumn med den tillspetsade rubriken "Hungrar barnen är det föräldrarnas fel" (SvD, 20/5). Andersson nämnde i den att Socialdemokraterna på första maj hade lagt fram ett löfte om kommunal sommarlovslunch, och att rödgröna politiker målade upp en bild av att barnen hungrar efter några månader med en borgerlig regering.
I en partiledardebatt hade nämligen Socialdemokraternas Magdalena Andersson sagt att ”vi har barn som går hungriga till skolan!”, och ett språkrör för Miljöpartiet hävdat att låginkomsttagare inte "kan köpa mat till sina barn”.
Nonsens, menade Lena Andersson, och tipsade om billig och bra "super food": "Havregryn har det närmast ofattbart låga priset åtta kronor för 2 000 kalorier. En normalportion gröt kostar 70 öre, sockret att strö på 20 öre. På samma sätt är mjöl, jäst och vatten så billigt att det närapå kan betraktas som gratis."
I sak är det svårt att invända. Det finns billig, bra och mättande mat och föräldrar har också ett ansvar. Ändå riktade tre (!) partiledare – Magdalena Andersson (S), Märta Stenevi (MP), Muharrem Demirok (C) – kritik mot Lena Andersson i sina partiledartal under årets Almedalsvecka.
När det i början av året larmades om att det går åt mer mat i skolorna kom det snart fram att det ofta beror på att eleverna köper mindre snacks och snabbmat, och därför väljer skolmaten. Sverige har den klart lägsta absoluta fattigdomen i EU och få barn riskerar – tack och lov – konstant hunger.
Det betyder som sagt inte att skolfrukost är fel. Inte för att barnen annars svälter, men för att det kan vara praktiskt och trevligt för dem det berör. Om kommunekonomin tillåter, vill säga.
Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning.