Sverige ligger förvisso över snittet för EU- och OECD-länderna. Det är bara Singapore, Hongkong, Kina, Storbritannien, Finland, Polen och Taiwan som visar bättre snittresultat. Svenska elever förefaller också läsa fler längre böcker, både skönlitterära och fackböcker, än OECD-snittet.
Elever från hem där man enbart pratar svenska presterar lika bra i senaste mätningen som i den från 2016. Bland elever som alltid talar respektive lands språk hemma har svenska elever bäst läsförståelse av alla länder. Andelen elever med avancerad läsförståelse ligger förhållandevis stabilt över åren. Segmentet med hög nivå minskar medan mellanskiktet inte ändras radikalt.
Ändå faller den totala läsförståelsen. Det beror på att de riktigt lässvaga eleverna blir fler. 19 procent av fjärdeklassarna kan inte läsa på en acceptabel nivå. De är på nivån att de inte klarar en fortsatt skolgång. Läsa och skriva är trots allt en förutsättning för att klara resten av ämnena. Vuxenlivet ska vi inte prata om. Vi riskerar att få en generation av "funktionella analfabeter", som skolminister Lotta Edholm (L) förklarade i TV4.
Skolverket skyller på pandemin och invandring. Givet att det är de svagare grupperna som står för tappet och att andelen av elever som deltog i PIRLS och alltid talar svenska hemma sjönk från 68 till 53 procent är invandringen en faktor att beakta. Redan 2019 pekade Skolverket på att skillnaden i läsförståelse mellan elever med inhemsk bakgrund och elever födda utomlands var störst bland alla OECD-länder. Mönstret var detsamma i matematik och naturvetenskap. I den senaste omgången av PIRLS är det bara Bulgarien som har större skillnad i läsförståelse mellan elever som alltid talar landets språk i hemmet och de som inte gör det.
Det kan emellertid inte vara det enda svaret. Framför allt är det ett svar som kräver handling. Skolan har enligt skollagen ett så kallat kompensatoriskt uppdrag. Den ska alltså ge alla elever likvärdiga möjligheter att lyckas oavsett bakgrund. Det har man inte klarat. Samtidigt presterar våra svaga elever på ungefär samma nivå till exempel de finländska svaga eleverna. Vårt problem är att vi har många fler.
Vi har trots allt gjort en hel rätt med de starkare eleverna och de som alltid talar svenska hemma. De har stått sig väl i många internationella jämförelser genom åren. Vi bör därför titta på de reformer som gjort nytta när vi ska hjälpa de svagare eleverna. Det vill säga de paket som sjösattes under Jan Björklunds tid. Tydligare läroplaner, mer prov, tidigare insatser och att helt enkelt erkänna att vissa skolor kommer behöva väldigt mycket extra stöd. Vi ska inte rulla ut breda reformer med ”anpassningar” och sänkta krav som kommer ställa till det för både starka och svaga elever.