Är det någon som minns den svenska skolan? Bakom flyktingdebattens dominans finns skolans problem kvar, de måste fortsätta diskuteras och framför allt: ageras kring. Aktörerna runt skolan är många, från kommunstyre och nationella myndigheter, till lärare och elever och deras föräldrar. Mitt i allt detta står dock en central person som ansvarig för respektive skola: rektor.
I jämlikhetens och de platta organisationernas Sverige har rektors roll degraderats genom åren. Ledarskapet har minskat till fördel för administration och byråkrati. Parallellt har skolans problem ökat.
Framför allt handlar de förstås om elevernas sjunkande resultat. Vem bär ansvaret? Ja, främst har skulden lagts på politikerna, vilket borde innebära att politikerna skulle kunna lösa frågan - bara de hittar rätt trollformel. De enkla lösningarna har cirkulerat: mer pengar, fler lärare, mindre klasser, förstatligande, fler friskolor, färre friskolor.
Visst kan dessa förslag säkert spela roll, på sina håll. Men tillhandahåller de universallösningen för svenska skolan? Svaret tycks dessvärre vara nej.
Varje skola måste lösa uppgiften själv. Det går alldeles lysande på många skolor, mindre bra på andra. Anledningarna kan vara flera, men ett starkt och tydligt ledarskap sitter knappast i vägen. Corren har på ledarplats vid flera tillfällen efterlyst ett tydligare rektorsansvar, som hamnat i skuggan av lärarnas och sociala faktorers inverkan på skolresultaten. Men de minskar inte vikten av en tydlig pedagogisk ledare med ansvar för verksamheten. Och rektor är i första hand en chef.
Därför är det glädjande att rektors viktiga position nu kommer på tapeten. Men inte genom skolrepresentanter, utan Näringslivets forskningsberedning, vilket kan tyckas lite anmärkningsvärt. I en debattartikel i DN (2/12) beskriver beredningen att rektors roll identifierats som en svag länk inom skolan. Goda exempel finns, men då handlar det "ofta om rektorer som rundat det administrativa regelverket" och lyckats trots, inte tack vare, systemet.
Medicinen, enligt ledamöterna, är en "vd-lik roll" för rektor. Undantag från las, högre lön i paritet till ansvaret samt entledigande om skolan inte uppvisar tillfredsställande resultat, bör gälla. Vidare måste den administrativa bördan minskas genom delegering (en insikt som fler branscher börjat få om sina ledare).
Det är mycket viktiga påpekanden. Skolan tampas med fler problem än dåliga resultat; mobbning, barn som uteblir från lektionerna i långa perioder och lärare som känner sig utarbetade eller utsatta, till exempel. Här måste ett tydligt ledarskap till.
Här behöver rektor kliva in.