Fastighetsskatten är ogillad. Ändå hörs inför höstens budgetförhandlingar förslag på ett återinförande. I den teoretiska siffervärld som en del förståsigpåare och nationalekonomier rör sig i ses fastighetsskatt på småhus och bostadsrätter närmast som ett mirakel.
Den betraktas som en säker inkomst till staten, eftersom människors bostäder inte kan fly den svenska skattmasen. Idén om en återinförd fastighetsskatt har dryftats av den ena gruppen ekonomer efter den andra. Bakom förslaget att återinföra en statlig fastighetsskatt har en märklig allians bildats, med förespråkare som spänner från Stockholms handelskammares Omstartskommission och Finanspolitiska rådet till Kommunal och vänstertankesmedjan Tiden.
Det som förenar är viljan att tråla in pengar till statskassan för att kunna genomföra allehanda andra projekt. Förhoppningsvis är en återinförd fastighetsskatt en väg den rödgröna regeringen och dess stödhjul Centerpartiet och Liberalerna inte går. Trots att de är på pengajakt. Särskilt Socialdemokraterna bör i sitt muskelminne ha känslan av hur fastighetsskatten kan brännas. Enligt tidigare statsminister Göran Persson (S) var den en anledning till S valförlust 2006.
Det är inte heller några småsummor som landets bostadsägare kan förlora. Villaägarnas riksförbund har räknat på vad Finanspolitiska rådets förslag till återinförd fastighetsskatt skulle innebära för enskilda hushåll. I år skulle exempelvis fastighetsskatten uppgå till 9 700 kronor för en familj som bor i ett småhus taxerat till en miljon kronor.
Skulle bostadens taxeringsvärde i stället vara fem miljoner kronor blir skatten hela 48 500 kronor per år. Och ställs de här siffrorna mot dagens kommunala fastighetsavgift – som är 0,75 procent av taxeringsvärdet men aldrig mer än 8 349 kronor – blir förändringen snabbt kännbar för många fler än höginkomsttagare som råkar bo i högt värderade hus.
Fastighetsskatten slår dock inte bara mot människors ekonomi. Den slår också mot positiva drivkrafter, som viljan att bygga sig ett hem över tid. Att långsiktigt äga och investera i en fastighet, vilket staten uppmuntrar genom rotavdraget, motarbetas. Det riskerar även att uppstå sociala inlåsningseffekter.
Det par som har köpt en dyr fastighet tillsammans och sedan vill skiljas riskerar att få än svårare att räkna hem två enskilda bostäder med en hög fastighetsskatt. Återinförs fastighetsskatten är det för att håva in lätta pengar till statskassan. Och priset betalas av alla som får sämre förutsättningar att bo bra.