Dessvärre har flera tunga röster nyligen höjts för att göra just det. Inte minst Finanspolitiska rådet, som inkluderar en ny bostadsbeskattning i rapporten Ett enklare och effektivare skattesystem (23/6).
Finanspolitiska rådets förslag, som även ska gälla bostadsrätter, innehåller visserligen försök att fila bort de problem som fanns med den gamla fastighetsskatten, som avskaffades 2008 och ersattes av den kommunala fastighetsavgiften. Till exempel föreslår rådet en mekanism för att förhindra plötsliga skatteökningar då fastighetens taxeringsvärde stiger. Nog för att plötsliga och oavsiktliga värdeökningar på huset var ett problem med den gamla fastighetsskatten, men det var långt ifrån det enda.
En anledning till att en statlig fastighetsskatt är orimlig, och den kommunala fastighetsavgiften rimlig, är själva kostnaden för hushållen. Medan fastighetsavgiften har ett tak – i år 8 049 kronor – som stoppar orimliga ökningar kan en fastighetsskatt utan tak stiga obehindrat till tiotusentals kronor. Till exempel skulle ett hus värt två miljoner kosta nästan 20 000 kronor i skatt.
Detta menar skattens förespråkare är mer rättvist, eftersom höginkomsttagare med dyra hus får betala mycket mer. Det stämmer förvisso, men det förutsätter att alla som äger högt värderade fastigheter också tjänar mycket pengar. Så är det långt ifrån alltid. I synnerhet som många äger sitt hus under lång tid så att det hinner stiga i värde, och då skulle tvingas betala mycket mer i skatt än de egentligen har råd med.
Problemet med att beskatta bostäder är därmed också principiellt – det handlar om ett värde som ägaren inte har i pengar. Eftersom det knappast är ett alternativ att sända en bit av själva huset till staten som betalning tvingas ägaren använda sina andra tillgångar. Just därför är det rimligare att dra skatten när huset säljs, och pengarna garanterat finns där.
Medan det på så vis är orättvist av staten att beskatta människors hem, är dagens fastighetsavgift desto rimligare. Den går till kommunen som ansvarar för den service som bostäder kräver, såsom snöröjning, räddningstjänst och gatubelysning. Och eftersom husets värde inte påverkar dess behov av kommunal service är det rimligt att takbeloppet finns där. Men om en fastighetsskatt återinfördes i avgiftens ställe skulle kommunerna berövas en välbehövlig och rättvis inkomstkälla.
Nog skulle en fastighetsskatt innebära att människor som tjänar mycket pengar måste betala mer. Men det skulle framförallt drabba de som tjänar mindre. Att staten får in mer skattepengar från en höginkomsttagare i Stockholm är till föga tröst för den familj som råkar äga ett hus av värde, och som i värsta fall inte har råd att bo kvar.
Skatta inte hus och hem
När staten vill håva in mer skattepengar från de som tjänar mest är risken ofta stor att det i stället blir människor med lägre inkomster som tar den största smällen. Så vore till exempel fallet om fastighetsskatten återinfördes.
Den gamla fastighetsskatten, som avskaffades 2008 och ersattes av den kommunala fastighetsavgiften.
Foto: JESSICA GOW / SCANPIX
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.