Att valet till Europaparlamentet sammanföll med presidentvalet i Ukraina känns som ödets ironi. EP-valet har präglats mycket av Ukrainakrisen. Dels har intresset för säkerhetsfrågorna och förbindelserna med Ryssland stigit i graderna och blivit hetare än någon kunde ha förutspått för, säg ett år sedan. Dels har EU-debatten åter handlat en hel del om unionens grundtanke – fred och frihet för Europas folk. Av den anledningen, och för ett mer välmående Ukraina, samlades invånare på Självständighetstorget Majdan i Kiev i höstas. President Viktor Janukovytj hade plötsligt vänt ryggen åt de femåriga diskussionerna med EU och i stället böjt huvudet inför tsaren i Kreml. Folket godtog inte omsvängningen.
Vladimir Putin skräms av EU:s utvidgning. För att hindra Ukraina, en central pusselbit i Putins geopolitiska drömbygge, att bli en del av västgemenskapen skyr den ryske presidenten inga medel. Ekonomiska, politiska, militära. Ukraina har blivit en bricka i ett öst- västligt spel som Putin dikterar och EU har gått med i. Ukraina har fått betala med människoliv på de mest brutala sätt. Med territorium genom en farsartad folkomröstning och ryska styrkor som rekordsnabbt annekterat Krim. Däremellan försvann Janukovytj och det val som hölls i går utlystes.
Så vad händer nu med Ukraina? I de östra delarna fortsätter vad som bara kan beskrivas som ett krig mellan ukrainska soldater och separatister. Många människor där kunde inte gå och rösta. Och Putin ser på. Affärsmannen Petro Porosjenko går segrande ur valet, men ännu är det oklart om en andra valomgång krävs. I Kiev, Lviv och andra delar av västra Ukraina hoppas man på ett snabbt överstökat val och ett nytt parlament så att risken för ett ryskt ingripande minskar.
När vi i dag följer summeringen av vad som ska bli vårt nya Europaparlament bör vi också skänka vår europeiska granne och deras ovissa framtid en tanke.