Icke föraktliga resurser kommer att anslås ur statskassan till upprustning av vårt militära försvar framöver. Men vad blir kvar av denna satsning för eftervärlden att beundra om några hundra år? Frågan kan låta aningen otippad i sammanhanget.
Dock råkade tanken slå mig när jag nyligen var nere i Blekinge och besökte det statliga Marinmuseet (fri entré!) i örlogsstaden Karlskrona. Här finns nämligen artefakterna av 1780-talets väldiga upprustningsprogram, då Gustaf III hade beställt en ny toppmodern flotta som skulle hålla Ryssland i schack på Östersjön.
På kungens order gavs Karlskronas geniale varvschef Fredrik Henrik af Chapman ansvaret att bygga tio stora linjeskepp med två kanondäck vardera, samt tio mindre fregatter där man nöjde sig med ett kanondäck per styck. Denna Sveriges sista stormaktsflotta kom att fira en glänsande seger över ryssarna vid Svensksund 1790.
Fartygen har förstås numera sedan länge skattat åt förgängelsen. Men fortfarande får skattebetalarna valuta för pengarna, ty i Marinmuseets utställningshall är örlogsskeppens galjonsfigurer bevarade – mäktiga, heroiska, säreget uttrycksfulla.
De är skapade av amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström, en konstnär av rang som verkligen får fantasin att ta språng. Det är inte svårt att förnimma fartygen som Törnströms galjonsfigurer varit ämnade åt. Man kan nästan höra knarret från masternas rår, blockens gnissel och bogvattnets brus hos segelskeppen när de stävar fram genom 1700-talets vågor.
Galjonsfigurerna, som faktiskt tog längre tid att göra än att fartygen, är formade i nyklassisk stil och föreställer mestadels antika gudar ur den grekisk-romerska mytologin. Fregatterna fick kvinnliga väsen i fören, linjeskeppen manliga – exempelvis den rödmålade atlet med höjd lagerkrans som prydde Äran.
Törnströms främsta paradnummer i genren tillhörde annars linjeskeppet Försiktigheten (namnet ska enligt 1700-talets språkbruk uttydas som ”förutseende”). Här porträtterar galjonsfiguren hjälten Perseus med bevingad hjälm och som i sin hand triumferande greppar odjuret Medusas avhuggna huvud (Perseus ska symbolisera Gustaf III medan Ryssland schavotterar som Medusa).
Göran Schildt, författaren och seglaren, har kanske bäst fångat den märkvärdiga känsla som är förkroppsligade i Törnströms magnifika marina träskulpturer:
”Likt en antik teatermask med dess en gång för alla valda min döljer de all mänsklig skräck, trötthet, raseri och hjälplöshet som i osäker föränderlighet ryms inom skeppets sidor och håller fram dramats mening. Oberörda likt vita marmorgudar leder galjonsfigurerna genom sjöslagens kväljande krutrök och möter de drunknandes blick när de sista gången ser upp ur djupet.”
Jag tvivlar på att dagens svenska örlogsflotta rymmer något som ur konstnärlig synpunkt når samma imponerande slagkraft.