”Ja, sjukvård i världsklass faktiskt. Allt annat är faktaresistens.” trumpetade tidigare socialförsäkringsminister Annika Strandhäll 2017 i en omtalad tweet. Att svänga till med slagträt om Sveriges ”världsklassiga” sjukvård är väl närmast en institution i den politiska debatten. Inte minst Region Östergötland drar till med ett ”vård i världsklass” på hemsidan.
I slutändan betyder uttrycket ingenting. Särskilt inte utan jämförande siffror eller närmare specificering kring vilka delar av vårdsystemet nu är så pass förträffliga.
Att Sverige exempelvis har en bra specialistvård är en sak. Men vårdapparatens besvär finns oftast på annat håll.
När Svenska Dagbladet i förra veckan granskade primärvården blev resultatet sorgligt (17/3). Exempelvis har endast 35 procent av svenskarna en fast läkare på vårdcentralen. Utvecklingen går åt fel håll, trots miljardsatsningar de senaste två decennierna. 2010 låg siffran på omkring 50 procent.
Än mer intressant blir det när man tittar på jämförbara västländer. 98 procent av alla norrmän och danskar har fast läkare. Liknande siffror ser vi i Nederländerna, Frankrike och Tyskland,
Vi går raskt vidare. 24 procent av svenskarna tyckte att det är lätt att få vård på kvällar och helger. I Nederländerna låg siffran på 72 procent.
37 procent av svenskarna respektive 76 procent av tyskarna ansåg att det var lätt att få vård samma eller följande dag.
Och endast 20 procent av svenska kroniker hade en skriftlig plan för egenvård. I USA, med vårdsystemet vi älskar att håna, låg siffran på 41 procent.
Bäst i världen, sa Bill.
Vårddebatten handlar allt som oftast om vårdköer, belastningen på akutsjukvården och resursbrist. Primärvården hamnar däremot i skymundan. Det är synd. Överbeläggningar, dygnslånga väntetider på akuten och sönderstressad personal är inte sällan en konsekvens av att första linjens sjukvård inte fungerar.
Med kunniga och tillgängliga allmänläkare, och vårdcentraler som fokuserar mer på kroniker och multisjuka, kan sjukhusen avlastas. Endast 15 procent av Sveriges läkare är allmänspecialister, vilket är bland de lägsta siffrorna i världen.
Vi skulle kunna inspireras av Norge. Där finns den så kallade fastlegeordningen, som innebär att patienter har rätt till fast läkarkontakt enligt lag. Vidare behövs nästan alltid en remiss för att få sjukhusvård eller specialistvård i öppenvård. Att vara generalist som läkare har dessutom status.
Det är dags för Sverige att kliva ner från de höga hästarna och erkänna att vi har mycket att lära av våra grannländer. Dumdristig stolthet får aldrig kosta liv.