När Stefan Löfven presenterade sin nya regering förra veckan saknades en landsbygdsminister. Jord- och skogsfrågorna hamnar i stället i näringsminister Ibrahim Baylans portfölj. Måhända är det en praktisk lösning för Löfven som på så sätt slipper utnämna ett nytt statsråd, men det blottlägger en bristande förståelse för vad landsbygdspolitik egentligen går ut på.
För visst är jord- och skogspolitiken en viktig del av landsbygdsutvecklingen. Men på landsbygden finns inte bara företag. Där finns människor i alla åldrar som behöver tillgång till samhällstjänster, föreningar i behov av ekonomiskt stöd och viktiga naturvårdande insatser som kräver kunskap om EU-lagstiftning.
Landsbygdspolitik handlar inte bara om att skapa goda förutsättningar för jord- och skogsbruket. Det handlar minst lika mycket om att se till att infrastrukturen är tillräckligt bra för att varutransporter ska komma fram och anställda ska kunna ta sig till sina jobb. Om att posten kommer fram i rimlig tid och att lantbrukare har tillgång till adekvat veterinärvård för sina djur.
Idag finns stora brister på dessa områden. Nyligen meddelade statliga Postnord att de kommer att börja dela ut posten varannan dag i stället för varje dag. Det är fortsättningen på en konsekvent nedmontering av viktiga samhällstjänster utanför storstäderna som pågått i många år.
I år är veterinärbristen påtaglig runt om i Sverige, men framför allt på landsbygden där det finns färre veterinärer med större upptagningsområden. Jordbruksverket har larmat till regeringen om risken att djur får lida och dö när Distriktsveterinärerna tvingas prioritera bland de mest akuta fallen. Regeringen svarade med att tillsätta en utredning som ska redovisas i oktober nästa år, en imponerande handlingsförlamning till och med för regeringen Löfven.
Veterinärbristen är inte bara en djurskyddsfråga, den är i allra högsta grad en landsbygdsfråga. Produktionsdjuren är en viktig inkomstkälla för många lantbrukare och dessutom en viktig del i den nationella livsmedelsförsörjningen. När djur dör på grund av bristande vård drabbar det inte bara individen, utan hela systemet. Det är en kostnad i liv men också i pengar.
Landsbygden är mer än bara näringspolitik. Det handlar om att bibehålla en fungerande vardag för människor utanför storstäderna, säkra tillgång till veterinärvård i lantbruket och upprätthålla livsmedelsförsörjningen. Därför borde landsbygdsfrågorna få högre prioritet – och en egen minister.