I den brittiska dokumentära humorserien ”An idiot abroad” (”En idiot på resa”) som sänds i SVT skickas reseskeptikern Karl Pilkington ut i världen av sina vänner Ricky Gervais och Stephen Merchant, som tidigare gjort bland annat ”The Office”. I första säsongen besöker Karl jordens sju nya underverk. I den andra väntar en lista med ”saker du måste göra innan du dör”, såsom åka transsibiriska järnvägen, hoppa bungyjump, bestiga berg och – simma med delfiner.
Just att få simma med delfiner verkar finnas på många så kallade ”bucket lists”, saker att göra innan livets slut. Författaren Ann Heberlein skrev nyligen en uppmärksammad krönika i ämnet (Sydsvenskan 23/8). I den påpekar hon det rätt absurda och smått sorgliga i uppfattningen att det är när vi är lediga som våra liv ska fyllas med mening och våra drömmar uppfyllas. Inte i vardagen med arbete, dagis och skola.
Heberlein hänvisar till en intervju i The Guardian med en sjuksköterska som arbetade med palliativ vård. Enligt henne handlar det människor ångrar på sin dödsbädd inte alls om missade bergsbestigningar eller delifinbad. Ånger känner personer istället över att inte ha haft modet att leva som de ville utan mer som förväntats av dem. Att de arbetat för mycket och inte tagit vara på tiden med sina vänner och barn. Och ”att de inte unnat sig att vara lyckliga”.
Vad gör en människa lycklig? Inte lätt att veta, ens om det gäller sin egen lycka. För några år sedan skrev miljöpartisten Annika Lillemets från Linköping en interpellation med rubriken ”Politik för lycka” till dåvarande finansminister Anders Borg (M). Den handlade om ett bättre mått än BNP på välfärd och samhällsutveckling. Å andra sidan har professorn och lyckoforskaren Bengt Brülde konstaterat att pengar är bland det viktigaste som finns för lycka (Expressen 24/4). Och för närvarande toppar schweizarna lyckoligan (Sverige är på åttonde plats).
Välstånd, frihet och demokrati gör förstås människors liv bättre i den mån att de är fria från förtryck, krig och hunger. Men vad som gör en enskild människa lycklig måste vara högst individuellt.
Nyligen kom den provocerande nyheten att barn inte gör oss lyckliga, snarare tvärtom (Sveriges Radio 25/8)! Samtidigt var ånger över att inte ha tillbringat tillräckligt med tid med sina barn vanlig, enligt sjuksköterskan i The Guardian...
Vad ska en stackars människa tro? Kan ingen politiker eller professor tala om för hur vi ska bli lyckliga? Nej - tack och lov!
Lärdomen måste vara att leva som du önskar och vill i vardagen, och hur den ser ut kan bara du bestämma. Du behöver inte bli en idiot på resa, däremot jobba på att vara lite lycklig hemma.
Är inte det hoppfulla ord inför en ny arbetsvecka, så säg?