Det ekonomiska läget är extremt dåligt för Västerlösa bygdegård, utanför Linköping. Snart är pengarna slut för föreningen som driver den. Avveckling hotar.
I Corren beskrivs en situation som de allra flesta bygdegårds- och hembygdsföreningar nog känner igen.
Allt har blivit dyrare, inte minst elen. Samtidigt används lokalerna allt mindre.
Det vi ser konsekvenserna av är ett misslyckat generationsskifte.
Enligt Lolita Nilsson, vice ordförande i Östergötlands bygdegårdsdistrikt, är det stora problemet för länets bygdegårdsföreningar att få 30–50-åringar engagerade. Och det här märks.
Många bygdegårdar nyttjas främst av de generationer som alltid har varit föreningslivet troget – från ungdomsdans till begravningskaffe. Men den dag pensionärsdansen försvinner, som i Västerlösa, kommer inga nya återkommande arrangemang. Pengarna sinar.
Även återväxten bland föreningarnas medlemmar och styrelse är svår. Och de åldrande styrelserna – där många till slut nog sitter kvar mest av pliktkänsla – ställs inför stora beslut.
För de flesta bygde- och hembygdsgårdar lär stå inför kostsamma renoveringar. Många av samlingslokalerna renoverades när föreningslivet och ekonomin blomstrade runt rekordåren. Nu är dock den tekniska livslängden slut för kök och badrum från den tiden. Tak och värmesystem behöver bytas.
En viss tid går det att skjuta underhållet på framtiden. Och det lär vara precis det många föreningar gör.
En dag kommer dock vattnet frysa eller taket vara så dåligt att styrelsen ställs inför samma svåra beslut som bygdegårdsföreningen i Västerlösa – den om att lägga ned. Risken är då också att det har gått så långt, med avvecklade aktiviteter och bristande underhåll, att det krävs väldigt stora insatser för att rädda kvar de viktiga samlingspunkterna.
Det här innebär att framtiden nog ser mörkare ut för många bygdegårdar än vad de flesta tror. Och det här är oroande. För bygdegårdarna är viktiga. Likt församlingshem är det lokaler som kan behövas som samlingspunkter för civilförsvaret, efter att kommunen lämnat många av sina gamla hus på mindre orter.
Den allra viktigaste rollen fyller dock dessa samlingslokaler och föreningar som driver dem i vardagen – som platser där människor på en plats kan mötas.
För på en ort som Västerlösa är det annars som upplagt för att människor som bor där får allt mindre gemensamt. Runt större städer, som Linköping, blomstrar ofta landsbygder och småorter. Många byter lägenhet i stan mot hus på landet, men fortsätter att leva mycket av livet i stan där jobb, skola och en hel del fritidsaktiviteter finns. Och försvinner bygdegården förloras en av få platser där människorna på orten kan mötas.