SD räddar inte Sverige

Det är vardag i taktikfabriken; partitoppen säger en sak medan fotfolket får göra skitgörat.

SD-ledningen. Mattias Karlsson, Paula Bieler, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof.

SD-ledningen. Mattias Karlsson, Paula Bieler, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Ledare2015-11-09 15:52
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

”Vi kommenterar detta under morgondagen”, sade Richard Jomshof, Sverigedemokraternas partisekreterare, om uppgifterna om att partiet undertecknat flygblad med falsk information till flyktingar på den grekiska ön Lesbos.

Morgondagen kom, SD kommenterade: Sant, partiet står bakom flygbladen. Det är i linje med den Europakampanj som offentliggjordes för några veckor sedan, då partiledare Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, gruppledare Mattias Karlsson och integrationspolitiska talespersonen Paula Bieler talade om att ”rädda Sverige”. ”Vi vill genom annonser i utländska tidningar beskriva att det lyckorike de vill komma till i Sverige inte längre existerar. Här är det tältläger, vinter och kallt”, sade Åkesson och Bieler fyllde i med att ”ingen ska ens tänka tanken att komma hit” (SvD 15/10).

10-12 miljoner kronor, lägger partiet enligt Mattias Karlsson, på att sprida smörja till utschasade människor på raststopp från krigets fasor. Flygbladet innehåller rena lögner. ”Inga pengar, inga jobb, inga hem” är rubriken som följs av desinformation som ”vårt samhälle håller på att falla samman”, ”du kommer så småningom att skickas tillbaka hem” och att ”bära niqab och burka offentligt kommer att förbjudas”. Budskapet är undertecknat SD, SD-kvinnor och svenska folket (Aftonbladet 9/11).

Ursäkta, när skrev jag på den lappen?

Apropå missbruk av folkets röst genomför SD just nu en parallell kampanj på hemmaplan. Många har fått lappen ”upprop för folkomröstning om invandringen och Sveriges framtid” i brevlådan. Uppmaningen är förstås enbart i opinionsfiskande syfte, det är riksdagen som beslutar om nationella folkomröstningar (till skillnad mot kommunala). Även om så inte vore, är ”invandringen och Sveriges framtid” förmodligen den minst lämpade fråga man kan tänka sig för en folkomröstning.

För det första, vad är ”invandringen”? Det SD försöker med på Lesbos är att stoppa flyktingar från att ta sig till Sverige. Människor som kommer hit för att arbeta, studera eller för att deras anhöriga bor här, är andra sorters invandrare. Vilka är det SD vill folkomrösta om?

För det andra bör en lämplig folkomröstningsfråga ha en tydlig ja- respektive nej-sida. Sex folkomröstningar har genomförts i Sverige under 1900-talet. Rusdrycksförbud (1922), högertrafik (1955), pensionen (1957), kärnkraften (1980), EU-medlemskapet (1994) och euron (2003). I pensions- samt kärnkraftsfrågan fanns tre alternativ, i övriga tydliga ja eller nej.

Vad står ja och nej för i SD:s frågeställning? Betyder ja fri invandring? Eller reglerad, som i dag? Betyder nej ett stopp för all invandring (däri inbakas i så fall en omedelbar ansökan om utträde ur Europeiska Unionen)? Eller nej till asylrätt (en mänsklig rättighet)? Eller vad? Och vem röstar nej till ”Sveriges framtid”?

I sitt partiprogram skriver SD att ”Sverigedemokraterna motsätter sig inte invandring” samt att ”Sverigedemokraterna värnar om asylrätten, men vill samtidigt betona att rätten att söka asyl inte är detsamma som att bli beviljad asyl”. Här låter det som att SD är tämligen överens med övriga partier. Men hur väl rimmar det med kampanjerna i Sverige och på Lesbos?

Men det är vardag i SD:s taktikfabrik; partitoppen säger en sak medan fotfolket får göra skitgörat som Åkesson och Co inofficiellt kan ta åt sig äran för och officiellt fjärma sig från om det bränner till.

Läs mer om