Debatten om läget i den svenska skolan har egentligen aldrig slutat, men är särskilt het denna valrörelse. Inte minst då frågan om friskolesystemets utformning fortsätter att väcka känslor.
I helgens avsnitt av Correnpoddens valspecial (21/8) delger Torsten Svärdström, som representerar Sverigedemokraterna i Linköpings kommunfullmäktige, partiets syn på skolfrågan lokalt.
Han pekar ut många verkliga problem. Som att elever med invandrarbakgrund inte får lära sig ordentlig svenska eller att lärare inte alltid har möjlighet att ingripa mot stökiga elever. Däremot är problemformuleringen i vanlig ordning ensidig. Det mesta är nämligen invandringens fel. Och lösningarna på skolans mångfacetterade problem formuleras därefter.
Debatten på nationell plan tenderar att projiceras på kommunpolitiken. Ingenstans är detta så tydligt som i skolfrågan. Samtliga partier gör sig skyldiga till detta.
Ta exempelvis frågan om bussning av elever från utanförskapsområden till mer välbeställda, något Svärdström lyfter när Skäggetorpsskolan kommer på tal. Kring detta har högern på nationell nivå slagit i domedagsklockorna hela våren.
På hemsidan bussning.nu, som finansieras av Svenskt näringsliv, beskrivs situationen i nattsvarta ordalag. ”Efter valet riskerar bussning till och från utanförskapsområden införas som ett integrationsverktyg”.
Det är bara det att Svenskt näringsliv tänjer på sanningen. Regeringen har aldrig föreslagit bussning som en särskild integrationsåtgärd. Ändå har det nästintill blivit en etablerad sanning i valrörelsen, som högern har spunnit vidare på utan att ifrågasättas. Och nu har den hittat till Linköpingspolitiken.
Eftersom denna valrörelse handlar om vem som är bäst på hårda tag är skolfrågan inget undantag. Svärdström illustrerar detta utmärkt. Det skaver när politikern, som i grunden är officer, säger till Correns reporter att ”utbilda soldater är ingen större skillnad från att utbilda gymnasieelever”.
En tuffare retorik kan vara på sin plats när diskussionen handlar om brottslingar. Men här handlar det om barn och ungdomar. Då är det inte alltid så enkelt som att ”ta i med hårdhandskarna”.
För den som vill få en blick över de många dilemman som skolan står inför rekommenderas SVT:s vårsatsning ”Vem mördade skolan?”. Det är värt att stå ut med komikern Jesper Rönndahls försök till skämt, eftersom programmet illustrerar utmärkt att svaret på just denna fråga inte går att komma fram till. Är det kommunaliseringen? Postmodern flumpedagogik? Friskolereformen? Ett illa genomtänkt betygsystem? Eller hopkok av decennier av dåliga politiska beslut?
Den som vill rädda skolan måste kunna se helheten. Problemen går inte att skylla på en specifik företeelse. Oavsett om det är marknadsskolan eller invandringen.