Offentligt anställda får allt oftare utstå grova glåpord, trakasserier och hot i sin tjänsteutövning. Polisförbundets ordförande Lena Nitz och rikspolischef Anders Thornberg larmar i en debattartikel i Aftonbladet (2/3) om utbredd respektlöshet mot poliser.
Visserligen har polisyrket alltid medfört en risk för att möta obehagliga situationer, men problemen tycks ha förvärrats. Enligt Nitz och Thornberg riskerar dagens förråade samhällsklimat att gå ut över polisens arbete. Om en fientlig eller rent av hotfull attityd till enskilda poliser blir vanligare kan det undergräva hela kårens auktoritet.
Eftersom auktoritet är grundläggande för polisens uppdrag försvåras deras yrkesutövning. Än värre är att sådana synsätt utgör grogrund för trakasserier och hot. Inte bara mot poliserna själva, utan även mot deras familjer.
Liknande problem drabbar även andra delar av rättsväsendet och har nu tagit sig hela vägen in i rättssalen. I ett mål som nyligen (1/3) avgjordes i Svea hovrätt, hade en åtalad man under förhandling i tingsrätten avbrutit den kvinnliga åklagarens talan genom att skrika grova, sexuella skällsord. Detta utan att rättens ordförande ingrep. Trots att orden bedöms som "klart över gränsen" friades mannen eftersom det inte kunde styrkas att de varit direkt riktade mot åklagaren.
Tyvärr är sådana påhopp heller inte begränsade till rättsväsendet. Under februari tvingades SJ att sluta stanna sina tåg i Kumla på grund av att personer där vid upprepade tillfällen uppträtt hotfullt och våldsamt mot tågvärdar och annan personal.
Problemen är varken unika eller nya. Enligt en undersökning från fackförbundet Seko upplevde nästan en femtedel av tåganställda år 2019 våld på jobbet minst en gång i veckan. Därför krävde Seko nyligen (20/2) skarpa åtgärder för att skydda sina medlemmar.
Till dessa senaste exempel kan läggas larm från såväl socialsekreterare som lärare om kränkningar, hot och till och med våld i arbetet. Att utsättas innebär först och främst en orimlig påfrestningen för de enskilda anställda. Men det försämrar också det offentligas förmåga att utföra det uppdrag som de har tilldelats av medborgarna genom riksdagen. Därtill lär det skrämma bort många personer som annars skulle sökt sig till dessa yrken.
Aggressivt och anti-socialt beteende hålls vanligen i schack av sociala normer och positivt grupptryck. Men när dessa i dag uppenbarligen inte räcker till, och andra medborgare sällan vågar ingripa eller säga ifrån, krävs en nationell strategi för att säkra en trygg arbetsmiljö. Annars riskerar de personliga, sociala band som håller samhället samman att lösas upp.