Sälja eller behålla Bixia? Den frågan ska Linköpings politiker ta ställning till under de kommande månaderna.
Det var Liselotte Fager, Kristdemokraternas gruppledare, som ställde frågan på senaste kommunfullmäktige: Varför ska Linköpings kommun bedriva elhandel i hela Sverige?
Svaret från styret blev att bjuda in samtliga partier till återkommande diskussioner om elhandelsbolagets framtid.
På kommunfullmäktige skingrades också den tvivel som för ett par veckor sedan fanns om vem som bestämmer på Tekniska verken. För om det efter Correns granskning av Bixia och chefsavhoppen var oklart vem som ytterst utövade makten i Tekniska verken – tjänstemännen eller politikerna – så framstår det nu som glasklart. Det personifieras av kommunalrådet Niklas Borg (M).
Han har sagt att politiken kommer att kräva detaljerade beskrivningar av varför det är viktigt för Tekniska verken att äga Bixia. Niklas Borgs uttalanden kan läsas som att politiken avser att utöka sin ägarkontroll: "Det går inte att med de här svepande ordalagen säga att det är "viktigt för helheten i affären". Vi måste få ett underlag där vi kan bedöma nyttan och riskerna och se vad som överväger."
Kan det vara så att politiken har fått ett ökat självförtroende i relation till den jättelika kommunägda koncernen? Eller känner de sig nödda och tvungna att agera efter stormen?
Att Linköpings kommun, genom samtliga partier i fullmäktige, tydligt tar sitt ägaransvar är välkommet. Det är också viktigt att diskutera det lämpliga i att kommunen genom Bixia konkurrerar med privata företag. Ifrågasättandet av att kommunen äger ett elhandelsbolag är inte heller nytt.
Samtidigt bör politikerna vara medvetna om att det är en svår balansakt som väntar. De demokratiska processernas krav på transparens och offentlig debatt är stundtals svårförenliga med att göra bra affärer, där det kan vara viktigt att hålla en del kort tätt intill kroppen.
Det som bör undvikas är ett läge där Tekniska verken under tidspress tvingas genomföra politiskt motiverade affärer som är ekonomiskt katastrofala. Likt Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten i Tyskland 2016, som Miljöpartiet tvingade igenom med jättelika förluster för staten som följd. Köparen fick det för en spottstyver och har därefter gjort miljarder kronor i vinst på verksamheten som har rullat på. Bixia får inte gå samma väg, att det slumpas bort för att bli av med en laddad politisk fråga.
Politiken har inte heller bara att diskutera Bixias framtid. Det som först och främst lär behövas framöver i Tekniska verken är stabilitet. Närmare ett 20-tal styrelseposter har det på kort tid behövts hittas ersättare till, efter ledningsavhoppen. Det bör få effekter i form av kompetensbrist och högre arbetsbelastning på andra nyckelpersoner, vilket ökar risken för att fler lämnar.
Att Linköpings politiker under våren vänder och vrider på Bixias framtid är lämpligt. Men parallellt bör ett ännu viktigare jobb göras – att som ägare sprida lugn på Tekniska verken.