Föga förvånande är det Miljöpartiet som driver frågan om att vegankost ska serveras i Linköpings för- och grundskolor. I en replik till moderaterna Catharina Rosencrantz och Heléne Undén, vice ordförande respektive ledamot i barn- och ungdomsnämnden, (Corren 12/1) skriver ledamoten Adrian Sandin Sokolik (MP) ”barn och tonåringar nu slipper hamna i kläm och istället tillåts bli serverade vegansk kost i kommunens skolor”.
Från koalitionspartnerna S och L är det tyst. Istället är repliken undertecknad av de tidigare ledamöterna Evelina Alsén (MP) och Birgitta Rydhagen (MP). Kanske vet inte socialdemokrater och liberaler hur de ska säga emot de veganivrande miljöpartisterna. Här kommer därför en behjälpande punktlista över hur MP:s argument kan bemötas:
1. ”Vegansk kost är en möjlighet för alla elever att äta näringsriktigt.”Livsmedelsverket har pekat på att vegankost kräver alla möjliga sorters berikande livsmedel och kosttillskott. MP hävdar att det ”bara” är vitamin B12 som behövs – något som emotsägs av specialistläkaren Per O Andersson (Corren 15/1). Men miljöpartisterna kanske tycker att skolmatspersonalen ska ha på sitt ansvar att vid slutet av varje måltid dela ut de piller som krävs för ett fullständigt näringsintag – allmänt bekostade naturligtvis.
2. ”Oron för ohälsosam kost kan lika gärna gälla alla barn som får i sig för mycket socker eller för lite vitaminer på grund av ensidiga vanor i familjen.”Ja, fast nu gäller det ju skolmaten och kommunens ansvar att se till att alla elever under skoltid erbjuds näringsriktiga måltider, utan vare sig för mycket socker, fett eller brist på vitaminer. Vad barnen äter hemma kan kommunen rimligen inte hållas ansvarig för.
3. ”Vi anser inte att någon ska tvingas äta något som strider mot deras etiska övertygelse.”
Nej, ingen ska tvingas äta någonting. God och sund kost ska erbjudas, mer än så kan skolköket knappast göra. Om någon sedan vägrar äta, och om orsaken baseras på ideologi, religion eller smak, är inte heller det kommunens uppgift att dra gränser för eller moralisera över.
4. ”Vi politiker bör inte stå i vägen när unga människor gör etiska och hälsosamma val.”
Nej, det bör ni absolut inte göra. Men vad sägs om att sunt förnuft och skolans ekonomi gör det? Var går gränsen för alla kostpreferenser som elever kan tänkas ha? Enligt en undersökning från Demoskop utfört på uppdrag av Djurens rätt uppgick exempelvis andelen vegetarianer i Sverige till 10 procent 2014 (DN 22/3 -14). Vegetarisk kost erbjuds i skolorna, men det räcker inte för veganerna som vill ha mat helt fri från animaliska produkter inkluderande ägg och mjölk. Det får anses vara en rätt extrem kosthållning som det faller utanför all rimlighet att skolköken ska tillfredsställa.
Om nu några elever väljer vegansk livsstil, finns salladsbord och kolhydratkällor att välja på. Och vissa dagar kan den vanliga menyn leva upp till kraven. Duger inte det får väl veganerna ta med sig en macka.
5. ”Skolan ska vara avgiftsfri”, påpekar miljöpartisterna då.
Ja, så är det sagt. Frågan är hur länge det löftet håller om allsköns smaklökar och dieter ska tillgodoses samtidigt som näringsinnehållet ska säkras. Snart kastas kanske kökshandduken in och föräldrar får börja förse sina barn med matsäck eller lunchpengar varje dag, som i många andra länder.
Det tål att tänkas på, särskilt för MP:s koalitionspartners.