Nyligen presenterades ännu en utredning med syfte att stärka äganderätten. Denna gång handlar det om artskyddsförordningen. I direktivet definierades uppdraget som att förordningen skulle förtydligas med avseende på vem; staten eller den enskilde markägaren, som har ansvar över vilka delar av arbetet med att skydda vissa arter. Tyvärr är det 1700 sidor långa resultatet en besvikelse.
Behovet av utredningen är sprunget ur en trist historia av rättsfall. I ett fall hindrade en bombmurkla (en typ av svamp) fortsatt brukande av en skog i Värmland. Något som kom ända upp till mark- och miljööverdomstolen där markägaren slutligen fick rätt, dock efter en lång och ekonomiskt riskfylld rättsprocess.
Initiativet till utredningen kommer från januariöverenskommelsen där behovet formuleras på följande vis: ”Artskyddsförordningen ska ses över för att effektivt och rättssäkert kunna skydda hotade arter och vara tydlig gentemot markägare om när man har rätt till ersättning”. För många skogsägare som känt sig överkörda var det viktigt att direktivet bekräftade att rättssäkerheten faktiskt blivit lidande.
Det var därför välkommet att kravet om en utredning hörsammades. Att det offentliga sätter ned foten i ansvarsfrågan gällande effektivt skydd av arter, på ett sätt som minimalt inskränker äganderätten, var efterlängtat.
Delvis är resultatet i linje med initiativet. Man gör det lättare att följa nivån på skydd som EU beslutat om, vilket förhoppningsvis kommer minska förekomsten av att svenska myndigheter övertolkar skrivelser som sedan i allt för hög grad går ut över främst skogs- och jordbrukare. Äggsamlingar föreslås förbjudas helt, och staten uppmanas att stå för alla rättegångskostnader i fall som rör rätt till ersättning. Så långt är allt frid och fröjd.
Andra delar av utredningen, däremot, riskerar att bli direkt kontraproduktiva gentemot syftet med utredningsdirektivet. Exempelvis att oavsiktlig påverkan på fåglar ska bli förbjudet. Det verkar innebära att inga fåglar får störas alls, även från verksamhet vars avsikt inte är att störa.
Experter från organisationer som samlar skogs- och markägare tolkar det som att markanvändning och skogsbruk då måste upphöra helt under hela våren när fåglarna bygger bo och lägger ägg, något som skulle resultera i miljardförluster. För att inte tala om vindkraftverk i områden där fåglar finns, ska de stängas av?
Utredningen som skulle tydliggöra gränsen för artskyddsansvaret riskerar att hota mer än försäkra markägare om rätten att bruka sin skog och mark. Det kan inte beskrivas på annat sätt än ett stort misslyckande.