Klart är att 2021 blev året då regeringsfrågan inte främst handlade om skatter eller välfärd, utan om skogen. Vi ringde upp Erland Mårald, professor vid Institutionen för idé- och samhällsstudier på Umeå universitet, som forskar om skog, för att prata om äganderätten, träden och debatten.
– Det finns en idé om att äganderätten är något naturgivet, men den har tvärtom vuxit fram, institutionaliserats och ständigt utmanats.
Mårald förklarar att bilden av att skogsägare tidigare fick göra vad de ville med sin skog är historiskt inkorrekt.
– Äganderätten till skogen har alltid varit inskränkt och reglerad på olika sätt. Regleringen nådde sin absoluta topp under 1980-talet, innan protester från miljörörelsen ledde fram till 1993-års skogsbrukslagstiftning. Den innebar att miljömålet likställdes produktionsmålet. Samtidigt tog staten ett steg tillbaka och det skedde en kraftig liberalisering med ökat självbestämmande och ansvar för skogsägarna.
Att så mycket av debatten i dag är tillbakablickande mot ett bättre förr när regleringen inte var lika stark tycker Måruld därför är märkligt.
– Om man ser både historiskt och internationellt är dagens äganderätt stark i Sverige.
Så varför är skogsägarna så arga att äganderätten till skogen blivit en avgörande fråga för regeringsbildningen?
– Det har skett flera saker som tillsammans gjort att skogsägare upplever att äganderätten urholkas. När staten tog ett steg tillbaka på 90-talet ersattes det med marknadslösningar och certifieringssystem. Om man inte sköter sin skog på rätt sätt eller får ett område klassat som nyckelbiotop får man inte skogen certifierad och kan inte sälja den till de stora skogsföretagen. Staten bestämmer mindre, men i gengäld bestämmer marknaden mer, och den är känslig för en stark miljöopinion.
Den nya skogslagstiftningen innebar också att målen om miljö och produktion likställdes, i stället för det tidigare allenarådande produktionsmålet, förklarar Mårald.
– Skogsägare upplever att det sker en politisering av skogsägandet med styrning mot miljö, men det var minst lika styrt på 80-talet, fast mot produktion i stället för miljö. Det är dock inte så konstigt att motståndet mot miljöstyrning är starkare än motståndet mot produktion: För timmer finns det en marknad, men hur ska man tjäna pengar på miljövänlig skog?
Skogsägare jag pratar med säger ofta att de gärna skulle sköta sin skog för att främja biodiversitet, turism eller annat i stället för virkesproduktion, men då måste de ju få inkomster av det.
Samtidigt som regleringen och målen för skogspolitiken ändrades, förändrades också sättet kontroller genomförs på.
– Förr var seden i Sverige att inspektörer hade dialog med aktörer om vad de gjort fel och hur de skulle kunna åtgärda det, nu är det mer “du har brutit mot det här, punkt”. I stället för att ha dialog ska man åtala den som gör fel. Tillsynen har blivit mer fyrkantig och det provocerar.
Eller med andra ord: Sättet staten utövar kontroll på har förändrats vilket gör att det känns som att det utövas mer kontroll.
Men upprördheten i skogsägarkretsar handlar inte bara om faktiska förändringar, det är också en följd av hur själva debatten går till.
– Debatten förs i ett fåtal tidningar av ett litet antal aktörer. Samma förenklade budskap upprepas gång på gång. Det handlar om den lilla skogsägaren mot den stora staten. De som tycker annorlunda förekommer knappt i debatten, och det sker ingen dialog med oliktänkande. Det ord som bäst beskriver processen är “ekokammare”.
Under hösten har skogsdebatten dock flyttat ut i den allmänna samhälldebatten, vilket delvis kan ses som ett tecken på att skogsägandet i Sverige är på väg att förändras och på att skogsägarföreningarna inte har följt med, menar Mårald.
– Arvslagstiftningen och urbaniseringen har gjort att cirka 40 procent av skogsägarna inte längre bor i närheten av sin skog och att 38 procent av skogsägarna numera är kvinnor.
Det pågår en intressant värdeförskjutning bland skogsägarna med nya typer av skogsägare; personer som vill ha skog för skogsbad, viltskådning eller för klimatet.
I den interna debatten är det dock mest de som tillhör det gamla produktionstänket som hörs. LRF och skogsägarföreningarna företräder till exempel numera bara en tredjedel av skogsägarna.
– Samhället förändras men skogsägarföreningarna hänger inte med. De håller fast vid en idé om att skogsbruk är landsbygd, manligt och produktion, när det är på väg att bli mer kvinnligt, urbant och miljömässigt.
Många verkar tagna på sängen av det senaste årets intensiva skogsdebatt, men kanske är den inte så förvånande. Zoomar man in Europa på Google Maps satellitbild lyser Sverige mörkgrönt – 69 procent av landets yta är täckt av skog. När människor ombeds lista vad som är typiskt svenskt hamnar allemansrätten ofta högt upp. Svenskar i allmänhet har en relation till skogen och många rör sig ofta i naturen. Coronakrisen och friluftsvurmen har gjort dem ännu fler. Den som har gått i en skog kommer att bry sig om hur den brukas.
Matilda Molander, chefredaktör för idétidskriften Liberal Debatt