Den eskalerande kriminaliteten gör det allt svårare för allmänheten att skilja mellan verkliga händelser och fiktion. I samband med inspelningar av populära TV-serier som Snabba cash och Tunna blå linjen har personer gått förbi inspelningsscener, och trott att det rör sig om verkliga brottsplatser.
I Kulturnytt i P1 (27/1) berättar en kvinna, boende i Stockholmsförorten Hjulsta, hur hon gått förbi en minnesplats nära sitt hem med sin dotter och tänkt “inte igen”. I själva verket rörde det sig om en fiktiv sådan som arrangerats för inspelningen av Netflix-serien Snabba cash. Under produktionen av SVT-serien Tunna blå linjen som spelas in i Malmö har det också uppstått oroliga situationer när funktionärer har omdirigerat cyklister och fotgängare, och förväxlats för att vara någon slags gäng som ska markera revir.
För bara tio år sen präglades kriminalserierna ofta av en ensam, äldre polisman som med svårmod och personliga demoner försökte lösa osannolika mord. Såväl brotten i sig som frekvensen som speglades i äldre kriminalserier var osannolika. I den klassiska krimserien Wallander sker det grova brott på löpande band i Ystad. Det är inte bara det faktum att få av skådespelarna talar skånska som gör serien osannolik. Att en kommun med drygt 30 000 invånare på Skånes sydkust skulle vara så brottsdrabbad är fullkomligt orealistiskt. TV-seriers uppgift är inte att skildra verkligheten, utan att kittla tittaren. Men detta verkar vara på väg att förändras.
I serien Snabba cash skildras grovt kriminella gäng, med en total avsaknad av respekt för mänskligt liv. Avrättningar sker på löpande band. Unga tonåringar rekryteras till gängen för att sälja droger. Det är en helt annat typ av brottslighet än den som normalt har skildrats i svenska kriminalserier.
En förklaring är att det i dag tyvärr går att hämta inspiration från verkligheten och den nya typ av gängkriminalitet som blir alltmer systemhotande. Flera avsnitt i Tunna blå linjens första säsong skildrar en judisk butiksinnehavare i Malmö som dagligen trakasseras av unga ligister. Det är, sorgligt nog, inte en orealistisk scen.
Det är kanske ett banalt påstående, att brottslighet hör hemma i deckare och på vita duken. Men det faktum att den instinktiva reaktionen hos delar av allmänheten är att utgå från att ett verkligt brott har begåtts, säger mycket om det skifte som skett. Framför allt är det en föraning om nästa skifte – när människor blir så avtrubbade att de börjar betrakta brottsligheten som en naturlig del av vardagen och samhällsbilden.
Amanda Broberg är fristående skribent vid Svenska nyhetsbyrån.