Så är rättsstatens gång

Hot om hämnd och våld hör inte hemma här.

Umeå tingsrätt. Här dömdes Hagamannen till 14 års fängelse. I dag släpptes han.

Umeå tingsrätt. Här dömdes Hagamannen till 14 års fängelse. I dag släpptes han.

Foto: Rolf Höjer / TT

Ledare2015-07-28 15:56
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Från sensommaren 1998 fram till en bit in på 2006 plågades Umeå av det ständiga hotet från en brutal våldtäktsman som gick lös. Hela samhället påverkades av skräcken för den så kallade Hagamannen. Kvinnor och flickor utrustades med överfallslarm och blev instruerade hur de kunde använda sina nycklar i självförsvar vid ett eventuellt överfall. Umeås män påverkades genom oro för sina döttrar, fruar, vänner och mödrar, men också för att varje man blev en potentiell misstänkt ju längre tiden gick innan våldtäktsmannen greps.

Det gjorde han till slut i mars 2006 och senare samma år dömdes tvåbarnsfadern Niklas Lindgren till 14 års fängelse för två mordförsök och grova våldtäkter, två våldtäkter och två våldtäktsförsök. När han nu har avtjänat tre fjärdedelar av sitt straff och blev han i dag, i enlighet med svensk lagstiftning, villkorligt frigiven. Sitt sista dygn i Kriminalvårdens försorg ska han enligt uppgifter till Västerbottenskuriren ha tillbringat på Skänningeanstalten, dit han flyttats från Skogomeanstalten i Göteborg där han suttit sedan 2013. Anledningen var säkerhetsskäl, enligt Kriminalvården.

Det finns nämligen en hotbild mot Lindgren. Många tycker att det är extremt obehagligt och skräms av att den nu 43-årige mannen återigen fritt kan vistats på gatorna. Inte minst i Umeå har detta faktum rört upp känslor. Naturligtvis. Hans brott var avskyvärda och hos offren måste den här dagen väcka hemska minnen till liv. Alla Umebor som levde under hotet med vad som väntade i mörkret när de gick ut på kvällen, påminns om olusten och rädslan. I dag hålls en manifestation mot våld och sexuella övergrepp på Rådhustorget i Umeå, med anledning av att Hagamannen släppts.

På Twitter står ”Hagamannen” högt upp på listan över de mest diskuterade ämnena. Människor uttrycker sin rädsla, andra beklagar att han är ute efter ”bara” nio års fängelse och att Hagamannens offer får leva med minnena för alltid medan han är nu en fri man.

Niklas Lindgren får också leva med det han har gjort. Han har under fängelsetiden fått behandling, och han kommer att fortsätta få det även som frisläppt. Han ska också hålla kontakt med en övervakare. Kriminalvården bedömer hans återfallsrisk som hög, men utbildning, arbete och kontakt med vänner och familj ska fungera motverkande. Låt oss verkligen hoppas att så blir fallet.

Så här fungerar rättsstaten Sverige när den gör det som bäst. Brottslingar grips, döms i domstol och avtjänar sitt straff. Sedan ska de återanpassas till samhället. Man kan vara av åsikten att straffskalan är för mild för vissa typer av brott. Men att gå från det till att tycka att någon borde ta saken i egna händer och komplettera där svensk lagstiftning brister, är mycket problematiskt. De som tänker så bör lyssna till Ingvar Näslund, chefredaktör på Västerbottenskuriren som lokalt följt fallet med Hagamannen. I P1 Morgon påpekade han ”vikten av att vi lyckas hantera det här på ett professionellt och bra sätt som invånare i Umeå”. Näslund tillade att om något skulle hända Lindgren, vore det katastrofalt. Förnuftet måste råda för att vi så småningom kunna gå vidare. Klokt sagt.

Hot om hämnd och våld hör inte hemma i en demokrati och rättsstat, oavsett vem det riktas mot. Förlåtelse är inte nödvändigt och glömma ska vi aldrig göra. Men vi bör försöka dra lärdomar och på så sätt verka för ett tryggare och säkrare samhälle att leva i för alla människor. Hur gör vi det på bästa sätt?

Läs mer om