Närodlat- och ekotrender till trots, på åkrar runt om i Sverige ruttnar grödor bort. Grönsaksodlaren Ingemar Johansson i Frillesås i norra Halland har i flera tidningar den senaste tiden visat upp sin förstörda squashskörd. Det handlar om tonvis med matsvinn. Varför? Jo, grossisterna köper billigare varor från utländska producenter. I Ingemar Johanssons fall handlar det om konkurrens från Holland. ”Det är samma visa varje år i mitten av juli”, säger squashodlaren med 30 års erfarenhet (GT 23/7).
Ingemar Johansson menar att det råder dubbelmoral hos grossister och kommuner. Att handeln och konsumenterna säger att de vill köpa svenskt och att de svenska produkterna inte är dyra. Vill man gynna svensk produktion ska man inte importera, menar han. Men det är ett för enkelt sätt att argumentera. Sverige får inte, på grund av konkurrensregler för EU:s inre marknad, införa några handelshinder som snedvrider konkurrensen och ger svenska produkter fördelar – bara på grund av att de är svenska. Vid offentliga upphandlingar kan nu särskilda krav ställas på maten som eventuellt bara svenska producenter lever upp till. Krav på ett visst mått av djurskydd vid inköp av fläskkött, till exempel. Att en vara är svensktillverkad och gynnar svenska odlare, är inte ett giltigt krav. Tack och lov.
För handel är i grunden bra, det gynnar vårt utbud, vår ekonomi och utveckling. Även om fler och fler konsumenter åtminstone säger sig agera mer medvetet, så är pris och utbud fortfarande tunga skäl till vad vi faktiskt köper hem från matbutiken. Och med rätta så. Vi vill äta bananer och apelsiner, vilket kräver import året runt. Vi vill också äta gurka och tomater under vinterhalvåret och då måste vi också importera. Men när tomater – och squash – ruttnar bort under den svenska sommarsolen, då är det lätt att tänka att en liknande process pågår i systemet.
Om konsumenterna efterfrågade svenska produkter så pass att följden blev att importerade grönsaker förgicks bort i butik, så skulle handlarna förmodligen efterfråga mer svenskproducerat av sina grossister. Uppenbarligen är så inte fallet. Handlarna måste följa efterfrågan, om de själva ska överleva som affärsidkare. Stora anläggningar, lägre energiskatt, längre säsong och andra regler för växtskyddsmedel anges som skäl till den holländska dominansen i de svenska grönsaksdiskarna (Magasinet Neo). Även om den närodlade hipsterfaktorn borde ge de svenska produkterna en fördel, står det smärtsamt klart att den inte räcker. Att den svenska säsongen skulle bli längre är lika troligt som att politikerna skulle sänka energiskatterna. Utvecklingen har snarare varit den motsatta. För att inte tala om reglerna för växtskyddsmedel.
Skulle Miljöpartiet hamna i regeringsställning, ett högst troligt scenario, ska hela Östersjöområdet förvandlas till ekologiskt odlingsparadis. En fin grön dröm – men bitter ekonomisk verklighet för Ingemar Johanssons kollegor på östkusten.