Ledare: Risk för terrorresor måste tas på allvar

Säpo varnar för att det i Sverige finns personer som hyllar talibanernas maktövertagande i Afghanistan. Samtidigt är Säpo tydliga med att de inte ser något stort eller samordnat stöd i de extremistiska miljöerna för dem som tagit över makten i Afghanistan till skillnad från när IS utropade sitt kalifat 2014.
Men även få personer kan utgöra ett påtagligt hot. Trots att debatten efter tillbakadragandet ur Afghanistan har handlar om livssituationer för landets befolkning, var det inte det skälet bakom interventionen. Innan uppdraget vidgades till att främja demokrati och mänskliga rättigheter i landet var målet att stänga ned Al-Qaidas träningsläger. Senast talibanerna möjliggjorde terrorträning hamnade terrorismen i New York.
Talibanerna har förvisso gett löften om att inte ge terrorgrupper en fristad i landet. Men hur mycket kan man lita på deras ord?
Risken för terrorresor är särskilt stor i Sverige. Sett till befolkningsmängden var vi ett av de europeiska länder där flest människor lämnade sina liv i Sverige för att ansluta sig till IS. Det har funnits goda skäl till att ta detta på allvar, men ändå har det inte gjorts.
Det enda större förslaget regeringen lagt fram, att göra det straffbart att delta i terrororganisationer, var ren plakatpolitik. Och regeringen lyckades inte ens få igenom det.
150 svenska IS-anhängare har nu återvänt till Sverige och enligt Säpo har många av dem återgått till radikala kretsar. Alla återvänder inte med avsikten att begå terrorattentat. Det kan i stället handla om olika stödverksamheter. Det finns inte något program för att hantera IS-återvändare och det nationella avhopparprogrammet är ännu inte på plats. Samtidigt var det bland annat just detta som flera remissinstanser efterfrågade i samband med att frågan om kriminalisering av deltagande utreddes.
På tio år har vi gått från några hundra till tusentals personer som rör sig i extremistmiljöer. Säpo har under en längre tid varnat om att det finns organisationer med kopplingar till våldsbejakande extremistmiljöer som till exempel får offentliga bidrag, men först för ett år sedan valde regeringen att titta på saken.
Det är uppenbart att Sverige har en dålig förmåga att hantera extremister och terrorister. När det gäller svenska IS-terrorister har för lite gjorts alltför sent och när det väl prioriterats har man valt att prioritera fel saker.