Det är ett historiskt politiskt drama på högsta nivå som utspelar sig. Kongressens representanthus har röstat för att ställa USA:s president inför riksrätt. En oerhörd händelse, något som bara inträffat två gånger tidigare när Andrew Johnson 1868 och Bill Clinton 1998 riskerade att avsättas för maktmissbruk inom ramen för vad den amerikanska konstitutionen stadgar som ”förräderi, bestickning eller andra allvarliga brott och förseelser”.
Såväl Johnson som Clinton frikändes senare från anklagelserna av senaten. Den ende president som tvingats avgå i förtid är som bekant Richard Nixon för sin inblandning i Watergatehärvan. Men han föredrog att lämna 1974 innan riksrättsprocessen dragit igång, vilken med största sannolikt hade fällt honom.
Nixons, Johnsons och Clintons synder liknar dock rena barnleken i jämförelse med Donald Trumps korrupta vanstyre och katalogaria av skandaler. Ändå känns riksrättsåtalet mot honom som en märkligt avslagen affär, trots att bevisen för Trumps missbruk av sitt ämbete är graverande.
Grunden för åtalet är att han försökt pressa främmande makt (Ukraina) att inför kommande presidentval smutskasta en inhemsk politisk rival om Vita huset (den förre demokratiske vicepresidenten Joe Biden). Presidenten har ogenerat satt sina egna intressen före nationens, därtill på ett flagrant vis försökt sabotera kongressens utredning av det hela.
Det saknas verkligen inte andra grova överträdelser som Trump kunnat åtalas för (exempelvis förhindrade av rättvisans gång under Robert Muellers Rysslandsutredning och brott mot de amerikanska lagarna om finansiering av politiska kampanjer). Men Ukrainaskandalen var uppenbarligen droppen.
Demokraterna fann det nödvändigt att slutligen agera med det skarpaste vapen som stod dem till buds mot en president, vars demonstrativa maktfullkomlighet och gränslösa beteende hotar den amerikanska demokratins grundvalar. Det hedrar Demokraterna som säkert i eftervärldens ögon kommer att inteckna en moralisk stjärna i boken, dock till det troliga priset att Trump blir den politiska vinnaren i närtid.
Utgången av riksrättsprocessen är ju hopplöst förutsägbar och följer slaviskt de redan utstakade partilinjerna. Republikanerna har kastat sitt frihetligt liberalkonservativa arv efter Lincoln, Coolidge och Reagan i soptunnan, deras uppslutning kring Trump är skamligt massiv och med den republikanska majoriteten i senaten är presidenten garanterad att gå fri.
Som om inte det vore illa nog, talar mycket för att riksrättsåtalet fungerar som extra mobiliserande tändvätska för Trumps väljargrupper i de amerikanska delstater vilka spelar en avgörande roll i nästa års presidentval. Donald Trumps chanser att kamma hem ytterligare en bedrövlig mandatperiod i Vita huset har alltså paradoxalt stärkts. Gråt, Amerika. Gråt, världen.