Efter mötet med riksdagens talman höll Stefan Löfven (S) en presskonferens där han meddelade att han kan tänka sig bilda en ny regering. Han klargjorde dock att om han inte får igenom regeringens budget i riksdagen så kommer han att behöva avgå – igen.
Det är ett intressant uttalande, för mellan raderna kan man utläsa att Löfven är beredd att ställa upp som kandidat till statsministerposten utan att ha förhandlat eller ens förberett ett budgetunderlag till hösten.
Det är en sak att bli tolererad av riksdagen i en statsministeromröstning, där det räcker att färre än 175 ledamöter aktivt röstar emot. En helt annan att få en majoritet av partierna att rösta för din ekonomiska politik.
Både Moderaterna och Kristdemokraterna har varit tydliga med att de kommer att lägga fram ett eget budgetalternativ och rösta för det i höst. Vänsterpartiet kräver att få vara med och förhandla om budgeten, annars kommer de att rösta på sitt eget alternativ. Samma med Sverigedemokraterna. Centerpartiet vägrar budgetförhandla med varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna.
Att få ihop en budget som vinner riksdagens gillande kommer att bli svårt för Löfven. Det står klart att han inte är det minsta förberedd på att bilda regering, ändå ställer han sig till förfogande som statsminister och riskerar att skapa en ny regeringskris om bara några månader.
Socialdemokratin trogen sätter han regeringsmakten framför allt. ”Vi är fortsatt redo att axla ansvaret”, säger han men menar såklart makten. ”Alla partier måste bidra”, menar han och syftar på att göra honom till statsminister.
Men att vara statsminister räcker inte för att styra ett land. Det krävs en ekonomisk politik som kan vinna riksdagens stöd. Att vara statsminister handlar till stor del om att kunna förhandla fram kompromisser som både tillgodoser egen politisk inriktning och vallöften, men samtidigt kan få stöd hos en majoritet i riksdagen. Detta konststycke har Stefan Löfven redan misslyckats med två gånger. Både 2014 och 2018 förlorade han i budgetomröstningen och fick styra med en borgerlig budget.
Det är givetvis inte hållbart att en regering ska styra med oppositionens politik. Det skapar en bristande sammanhållning i politiken under mandatperioden och gör det svårt för en regering att styra landet utifrån sin övertygelse.
Därför bör en regering ha stöd för sin ekonomiska politik i riksdagen redan när den tillträder. Utifrån det kriteriet så är det hög tid för Stefan Löfven att kliva åt sidan och låta Ulf Kristersson (M) prova sin förhandlingsförmåga.