Den rödgröna regeringen tycks ha bestämt sig för att en privat sjukvårdsförsäkring går ut på att knuffa sig före i kön till den offentligt finansierade vården. Det är med den högst medvetna och politiserade verklighetsbilden som socialminister Lena Hallengren (S) den 18 augusti presenterade en ny utredning med uppdrag att sätta stopp för just sådana risker.
Direktiven som utredaren Karin Lewin, chefsjurist på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, har fått från regeringen är tydligt inriktade mot att privata sjukvårdsförsäkringar är skadliga. Det handlar om att beskriva undanträngningseffekter och föreslå åtgärder för att privata försäkringskunder inte ska få vård snabbare än någon annan. Men förhoppningsvis tar Lewin den möjlighet som finns för att faktiskt utreda frågan seriöst, och bortse från rent politiska socialdemokratiska uppfattningar.
Det saknas onekligen tillräcklig kunskap om vilka effekter privata sjukvårdsförsäkringar har. Regeringens tvärsäkerhet bygger på högst osäkra grunder. Tidigare i år publicerade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys en rapport som lade fram olika tänkbara effekter som var svåra att bekräfta. Men värt att ta fasta på är att en klar majoritet av de privata sjukvårdsförsäkringarna tecknas av arbetsgivare som är måna om sin personals hälsa. Det borde inte vara regeringen emot.
Inte heller är det så att de som har en privat försäkring står i samma kö som alla andra. Det finns vårdgivare som inte alls erbjuder offentlig vård, eller så går pengarna till att delfinansiera personal och resurser som också erbjuder offentligt finansierad vård. Då finns det till exempel goda möjligheter för vårdgivaren att använda de extra pengarna för att öka den generella kapaciteten.
När det inte finns någon privat försäkringskund kan resurserna således gå till att korta kön till den offentliga vården. Att vissa betalar extra kan alltså innebära bättre vård för alla. För Socialdemokraterna är det dock just olika långa väntetider som ska bekämpas. Det gäller oavsett om viss ojämlikhet leder till snabbare vård för alla. Det spelar heller ingen roll för S att privata försäkringskunder faktiskt också betalar för den offentliga vården via skatten.
Samma inställning märks exempelvis i frågan om friskolor. Oavsett om den tjänst som erbjuds är något som människor vill använda, eller betala för utöver sin skatt, verkar det avgörande för S vara vem som står bakom.