Gemene man löper förmodligen betydligt större risk att dö av en onykter bilförare än av en våldsverkare. Alkohol och bilkörning är en synnerligen farlig kombination som står för ungefär 30 procent av dödsfallen i trafiken, varje år. Ändå motsvarar inte straffet brottets allvar.
Varje år fattas cirka 9 000 lagföringsbeslut rörande rattfylleri. Trafikverket beräknar att så många som var femhundrade bilist kör rattfull. Om ett beslut gäller en person betyder det att ungefär 25 personer åker dit varje dag. Den som blir ertappad döms i regel till böter eller ett kortare fängelsestraff. Trots att det är relativt vanligt med återfall leder det sällan till straffskärpning. Så mycket som en tredjedel sätter sig berusad bakom ratten igen, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet.
Oavsett hur lagstiftningen ser ut lär den som har för vana att sätta sig bakom ratten berusad fortsätta göra det. Men det förtar inte det faktum att straffen bör stå i proportion till risken och det elände som det likgiltiga handlandet kan orsaka andra människor. Och visst är det så att en rattfyllerist kan dömas för vållande till kroppsskada eller vållande till annans död, om det värsta inträffar. Men för offret är det alltid för sent. Skadan har redan skett och allt som oftast är det både allvarligt och irreversibelt.
Med rätta är rattfylleri något oerhört skamfullt. Förbjudna gränser som överträds brukar i allmänhet också flyttas fram allt eftersom. Därför kommer åtgärder som att dra in körkort eller beslagta bilar vara fruktlösa. För systematiska rattfyllerister lär det inte vara mer socialt plågsamt att köra berusad utan ett körkort än att köra med det kvar i plånboken.
För varje ny försyndelse bör straffet tillta markant och utgångspunkten vara fängelse. Det skulle säkerligen inte avskräcka de allra värsta och notoriska förbrytarna, men det går inte att bortse från att det för med sig vissa tungt vägande fördelar. Den som förlorat sin frihet kan inte utsätta andra för livsfara. Med tanke på återfallsrisken är detta ett relevant argument.
En stegringsmodell skulle inte bara skydda andra personers liv. Det skulle också bättre överensstämma med hur pass allvarligt folk i allmänhet ser på den här typen av omotiverade överträdelser som riskerar andras liv. De tusentals personer som gång på gång kör runt berusade på vägarna kan jämföras med tickande bomber. Och så länge dessa inte desarmeras riskerar alla som beger sig ut på vägarna att drabbas av en oprovocerad explosion.