Rune Svensson, 24 år, ville framåt. 1948 öppnade han en lanthandel i norra Östergötlands gränstrakter.
Hans idé var enkel – köp in stora partier billigt och sälj billigt. Verksamheten växte snabbt.
Snart var lanthandeln för liten. Varorna fick säljas via postorder och turnéer. 1957 köpte Rune Svensson en stor fastighet i Skänninge. Sedan var bollen i rullning. I Linköping öppnade han sitt första egna varuhus 1961.
Spolar vi fram tiden har företaget – Runsvengruppen med huvudkontor i Skänninge – utvecklats till en verksamhet som omsätter miljarder kronor. Och nyligen skrevs ett nytt kapitel.
Runsvengruppens lågpriskedja ÖoB, tidigare Överskottsbolaget, säljs efter en utdragen och konfliktfylld process till norska Europris för cirka 200 miljoner kronor. Genom affären blir Skänningekoncernen en stor aktieägare i Europris.
Den resa som Rune Svensson började är spektakulär. Den har fyllt folkhemmet med stapelvaror och satt en guldkant på mångas vardag. Kanske bör vi tala om shoppingundret från Skänninge.
Samtidigt talas det nog aldrig om shopping- eller grossistverksamheter och "underverk" i samma andetag. Och det här fångar en skevhet i det offentliga samtalet.
Vissa branscher är otroligt omhuldade. Politiker älskar kreativa branscher, gärna i storstäderna. Dessa utmålas ofta som framtiden. Samma uppmärksamhet riktas inte åt tätorternas varuhus och småindustrier. Eller landsbygdernas snöröjare och grisgårdar. Kanske är inte dessa tillräckligt spektakulära.
Det svenska musikundret är däremot ett etablerat begrepp. Vi har designundret. Spelundret. Och – såklart – det svenska startup-undret. Kring dessa arrangeras det seminarium, hålls möten och pratas det.
Inte sällan strävar politiken efter att gynna verksamheterna, om det så är genom regeringens musikexportpris eller en riktad skattesänkning för techbolagens serverhallar. Entreprenörer verksamma i dessa branscher väljs även ofta ut att sommarprata i Sveriges Radio, vilket är det närmaste vi kommer att adlas i Sverige.
Men det stora värdeskapandet och den ekonomiska betydelsen av dessa branscher överdrivs lätt – precis som att gamla etablerade branscher underskattas.
År 2021 omsatte ÖoB-kedjan knappt fyra miljarder kronor. Det motsvarar halva musikbranschens omsättning samma år. Visserligen hade inte musikbranschen helt återhämtat sig efter pandemin det året. Men ändå. Tre-fyra ÖoB drar runt mer än den inspelade musiken, livemusiken och upphovsrätter på ett år.
Och så här går det att fortsätta.
Svensk musikexport – den stora framgångssagan – uppgick 2019 till 2,7 miljarder kronor. Det är småpengar jämfört med gamla klassiska branscher. Samma år exporterades malm, stål och andra metaller för 153 miljarder kronor. Och svensk skogsindustri exporterade 2022 produkter till ett värde av 186 miljarder kronor.
Vad är då poängen med det här? Jo, att vi måste se bortom det spektakulära.
Missförstå inte. Nya kreativa branscher är otroligt viktiga – det är till tonerna av svensk musik vi dundrar in i framtiden. Entreprenörerna i dessa branscher tänker nya tankar, som får oss alla andra att tänka nytt. Musik, spel och design gör livet rikare på ett sätt som inte heller kan mätas i pengar.
Men det är fortfarande jordnära verksamheter som pappersmaskiner, snöröjare och lågprisvaruhus som sätter mat på bordet för de allra flesta. Runsvengruppens storaffär med Norge är en påminnelse om detta. Och det kommer med en hoppfull lärdom.
Alla företagargärningar värda namnet börjar inte i en kreativ bransch i en vibrerande storstad. De kan också börja i östgötska gränsbygder, med att en 24-åring säljer billiga prylar.