Turerna kring Drag story hour fortsätter. Förra veckan försökte Sverigedemokraterna i Trelleborg stoppa sagostunden med dragartister som inplanerats av stadens bibliotek, något de inte lyckades med. Tidigare i höst var Kalmar i ropet, då SD lokalt ville stoppa bibliotekets evenemang. Sagostunden genomfördes till slut ändå. Det gjorde den även i Malmö, med väktarövervakning. I blekingska Olofström fick man däremot ställa om till digitalt, på grund av säkerhetshotet.
Dragartister förvirrar traditionalisterna, som tycks koppla samman deras uppträdanden med sex och prostitution. Men underhållningsformen har funnits i hundratals år. Tidiga varianter av dragshower genomfördes i såväl England som Kina på 1500-talet. Att skådespelare klädde ut sig till det andra könet var vanligt inte minst inom film och teater. Vi människor har helt enkelt alltid tyckt att det är helfestligt när mannen sätter på sig en klänning och kvinnan en smoking.
När Hayskoden, Hollywoods censurguide, kom på 1930-talet sattes stopp för detta. Åtminstone i USA, landet där vi sedan länge hämtat de populärkulturella intrycken. Drag ansågs vara en form av perversion som skulle elimineras och det var främst män som klädde sig i kvinnokläder man ville sätta dit.
Det är utifrån liknande premisser svenska politiker hundra år senare vill stoppa sagostunder med dragartister. Som när Jonathan Sager (SD), kommunfullmäktigeledamot i Kalmar, hävdade att evenemanget ”inte är något annat än indoktrinering och sexualisering av barn som är känsliga och lättpåverkade” (DN 27/11).
Dragartister kan såklart ha sexuella inslag och anspelningar i sina framträdanden – eller också kan de välja att inte ha det. Allt handlar om tid och plats, precis som med alla underhållningsformer. I det här fallet handlar det dock om ren moralpanik och makthavare som inte förstår vad ”en armlängds avstånd till kulturen” betyder.
Det går förvisso att invända mot den allmänna trenden att kultur för barn och vuxna håller på att växa ihop. Vuxna som kollar på tecknade barnserier. Barn som använder sociala medier med mycket innehåll riktat mot vuxna. Drag story hour kan ses som en del av denna utveckling. Men eftersom evenemanget är särskilt barnanpassat spelar det i slutändan ingen roll.
Det mest intressanta är dock att dragartister kan läsa sagor i Sverige, utan tjut och puritanism som gensvar. Det har vi i Östergötland bevisat. Exempelvis hade teatersällskapet Bland drakar och dragqueens sagostund på Berga bibliotek i september, utan att det blev en riksnyhet. Det är nästan som om barn varken tar skada av fantasifulla berättelser eller glitter.