Hur ser framtiden ut för Sveriges Radio och Sveriges Television? I stora drag som i dag, om man ska tro public service-kommitténs betänkande som lämnades till kulturminister Parisa Liljestrand (M) på måndagen.
Kommittén föreslår dock vissa mindre förändringar för att public service-bolagen inte ska slå undan fötterna på små lokala nyhetsförmedlare. Och det behövs.
Men låt oss ta det från början.
SR och SVT verkar knappt bevaka kommunfullmäktige i Linköping. I alla fall inte på plats. Och än svagare är bevakningen i mindre kommuner. Det är närmast uteslutet att SR eller SVT följer fullmäktigemöten i Boxholm, Mjölby eller Åtvidaberg. Läget lär vara likartat i resten av landet.
SR:s och SVT:s lokala redaktioner bör dock inte klandras. Resurserna finns inte.
Trots att public service ska leverera oberoende journalistik till människor i hela landet framstår verksamheten starkt kopplad till Stockholm. En bra bit över hälften av alla anställda i SR och SVT finns i huvudstaden. I Linköping räknade SR bara till två anställda, i december 2022.
Så public service-bolagen må beskrivas som omistliga för det offentliga samtalet och nyhetsförmedlingen i landet. Men i många kommuner ser man sällan eller aldrig en journalist från SR eller SVT.
I stället är det andra medier, främst lokaltidningar, som står för den absoluta merparten av granskningar och journalistik. Och för att SR och SVT ska kunna fylla sina lokala sändningar verkar bolagen närmast förlita sig på att de lokala mediehusen kommer med nyheter som kan återges.
Det här är ett dubbelt problem. Inte nog med att public services lokala närvaro är förhållandevis begränsad. SR och SVT försvårar även konkurrenssituationen för lokalmedier. För vem vill teckna en prenumeration på en lokal nyhetssajt när det viktigaste går att läsa gratis på SR:s eller SVT:s sajt?
Kritiken mot public service kan framstå som partisk när den framförs i en ledare i en lokaltidning. Men det intresse som landets – ofta stiftelseägda – lokaltidningar har i att överleva delas av riksdag och regering.
Det nya mediestödet som trädde i kraft i år syftar till att främja tillgången till lokal och regional nyhetsförmedling i hela landet. Strävan är en mångfald av allmänna nyhetsmedier av hög kvalitet.
Det är dock svårt att med trovärdighet sträva efter att stärka lokala nyhetsförmedlare om skattefinansierade public service samtidigt skapar en osund konkurrenssituation. Lyckligtvis verkar dock en förändring vara på gång.
I public service-kommitténs betänkande, som drar ut linjerna för verksamheten till och med 2033, föreslås en del finjusteringar av nuvarande ordning. Det förtydligas att SR:s och SVT:s uppdrag är att producera ljud och bild. Public service-bolagen ska inte bedriva webbtidning, som kommitténs ordförande Göran Hägglund uttrycker det.
Ställningstagandet är angeläget. I takt med att plattformarna för att publicera innehåll blir allt fler kan SR:s och SVT:s närvaro ändras och än mer snedvrida konkurrensen. Utan tydliga begränsningar kan bolagen utvecklas till multimediahus. "Public service-bolagen bör därför prioritera de egna plattformarna och vara hänsynsfulla mot andra medier när de publicerar textnyheter", skriver Kristina Axén Olin (M) i Expressen.
Förhoppningsvis kan betänkandets förslag lägga grunden för både ett starkt public service och en mångfald av lokala nyhetsmedier. Bäst vore också om public service-bolagen började dyka upp på fullmäktige, och blev en journalistisk kraft att på allvar räkna med utanför storstäderna.