Nyligen blev det ett herrans liv om civilminister Erik Slottners (KD) utbildning. På regeringens hemsida uppgavs det att han läst politiska magisterprogrammet vid Linköpings universitet. Men det är en sanning med viss modifikation, enligt en genomgång av SVT:s Uppdrag granskning.
Erik Slottner har bara läst tre terminer på LiU. Och efter granskningen har civilministern och ett par andra statsråd ändrat lydelser i sina cv:n.
Förskönande formuleringar i cv:n lär visserligen vara vanligt. Men det är ändå förvånande att toppolitiker som blir hårt granskade inte ser till att de har glasklara formuleringar.
Man kan till och med gå så långt som att fråga sig varför Erik Slottner överhuvudtaget ska lyfta fram en oavslutad utbildning? Eller varför infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) har listat studier i Lund under en treårsperiod, trots att han bara kan redovisa högskolepoäng från en tio veckors distanskurs? Varför göra sig besväret att ens skriva upp det?
Svaret lär vara att många toppolitiker måste sträcka sig ganska långt för att redovisa erfarenheter utanför kommun- och riksdagshus. Det är ovanligt med höga politiker som har en parallell karriär att skryta om vid sidan av den politiska.
Varför har det då blivit så? Början på en förklaring är att det tidigt går att ge sig på en politisk karriär. Den som är aktiv i ett ungdomsförbund kan hoppa av gymnasiet och ägna sig helt och fullt åt politik. Tjänster som politisk sekreterare i kommuner och regioner är bra betalda och ger en utbildning i hur det går till i folkvalda församlingar. Och skolning lär behövas.
För kraven som ställs på dagens politiker är höga. Det gäller att vara erfaren och ha goda kontakter i partiet för att komma någonstans.
Det får inte heller finnas några historiska snedsteg. En obetald tv-licens kan fälla en minister.
Samtidigt är det svårt att gå genom livet utan att få med sig ett bagage, vilket gör att många utesluts från toppolitiken. Och det här gör att systemet är riggat för alla som har planerat sitt liv för en politisk karriär och har avhållit sig ifrån dumheter.
Men alla dessa som från tidiga år har slagit in på den politiska vägen har en svaghet – att de inte kan sätta särskilt mycket på sitt cv som inte rör politik. Så vad gör man då? Jo, man lyfter fram det man kan som signalera en koppling till världen utanför. Med tiden kan dessa erfarenheter också låta bättre än de är.
Och det här gör att en tio veckors distanskurs som många andra skulle glömma sväller likt en sufflé på en ministers cv.