Politikers fäbless för att sätta rubrikvänliga mål går ut över människors liv utan att egentligen bidra till att lösa några problem.
Regeringen presenterade nyligen (14/2) ett stödpaket på en miljard kronor till lantbruket för att mildra den kostnadskris som uppstått under hösten och vintern. 300 miljoner kronor anslås särskilt till stöd för gris- och fjäderfäsektorerna samt till växthusföretagen. Därtill ska skattenedsättningen för diesel i jord-, skogs-, och vattenbruksverksamhet höjas med två kronor litern i tolv månader.
Stödpaketet kan tyckas som en nödvändig åtgärd för att värna svenskt lantbruk. Men då glömmer man att krisen är politiskt orsakad från första början. Kostnadsökningarna för insatsvaror beror huvudsakligen på höjda bränslepriser, vilket ökar kostnaden både vid produktion och transport.
Skälet till att bränslepriserna har ökat är att reduktionsplikten för drivmedel trädde i kraft i juli förra året. Den kräver en ökad inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel för att undvika en straffavgift, vilket uppenbarligen höjde kostnaderna.
Reduktionsplikten infördes 2018 i syfte att nå klimatmålet om 70 procent lägre transportutsläpp till år 2030. Men frågan är om den ens behövs. Trafikverkets siffror visar att utsläppen från vägtrafik minskade förra året trots att resorna blivit fler (15/2). Dessutom verkar det som att reduktionsplikten bara marginellt bidrar till utsläppsmålen.
Jonas Eliasson, trafikforskare och måldirektör på Trafikverket, menar att vi borde kunna vara rätt nöjda med dagens mängd biodrivmedel (SvD 14/2). Utan reduktionsplikt beräknas målet ändå nås till 2035. Det vore knappast orimligt att vänta fem år för att avhjälpa en fortsatt kostnadskris. 2030 är inget magiskt årtal.
Förutom det rent ohemula i att ge sådana bidrag i stället för att sänka skatten, är det också ineffektivt. Sänkningen av dieselskatten går till exempel bara till lantbruket, medan vanliga familjer som fått högre vardagsutgifter får klara sig ändå.
På samma sätt går elpriskompensationen bara till elkunder med egna elavtal, alltså i princip bara till småhusägare. Boende i flerfamiljshus lämnas därhän. Tidningen Hem&Hyra rapporterade dessutom nyligen (15/2) att hyresgäster som får sin el via icke koncessionspliktiga nät inte heller får bidrag. Vilket framför allt drabbar lantbrukare som hyr mark från en större fastighet.
Det är enkelt för politiker att lova sänkta utsläpp om femton år eller en 100 procent förnybar elproduktion. Notan betalas av vanliga medborgare.
Daniel Åkerman är ledarskribent vid Svenska Nyhetsbyrån.