Regeringen berömmer sig i en debattartikel i Dagens Nyheter (28/6) för den ökande sysselsättningen, men berättar inte att både Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet vid upprepade tillfällen påpekat att vi hade haft betydligt fler jobb utan regeringens skadliga politik.
Inte heller nämner de att 3,3 procent av alla anställningar i Sverige berörs av någon form av anställningssubvention. Inte att nästan vart femte företag hade minst en lönesubvention år 2014. Sammanlagt kostar dessa 18,7 miljarder och kostnaden för alla arbetsmarknadspolitiska program uppgår till 33 miljarder kronor varje år, att jämföra med hela rättsväsendet som kostar 40 miljarder.
Det finns minst 12 olika former för anställningssubventioner och Sverige spenderar mest i hela EU på detta. Kostnaden för detta har också skenat, och det är inte bara den rödgröna regeringens fel. Mellan 2009 och 2015 ökade exempelvis kostnaden för instegjobb från 200 miljoner till 675 miljoner, eller med 337 procent. Detta framkommer i Undanträngningsarbeten – En rapport om Sveriges anställningssubventioner från tankesmedjan Timbro.
Den nuvarande regeringen är extra sugen på att konstruera nya typer av subventioner. Det är framför allt hos Stefan Löfven förtjusningen i att kommendera fram arbete märks. Både traineejobben och extratjänsterna tycks ligga honom och regeringen varmt om hjärtat. Färre än 3 000 av de utlovade 20 000 extratjänsterna har tillsatts. Bara 500 av de utlovade 30 000 traineejobben har blivit av. Det är en katastrof. Men varmast om Löfvens hjärta ligger nog beredskapsjobben. Namnet för tanken antingen till beredskapsåren under andra världskriget eller den typen av beredskapsjobb som fanns under den stora depressionen, då bristen på arbete riskerade leda till revolution i många länder, därför att människor helt enkelt svalt. Kanske inte riktigt den situation vi befinner oss i idag. Stefan Löfven har utlovat 5 000 beredskapsjobb, människor ska bland annat scanna in papper hos myndigheter, har de bestämt. Av de hittills 345 som skapats har 225 anställts av Arbetsförmedlingen.
Regeringen hävdar att skattehöjningarna behövs för välfärden. Men under Alliansregeringen ökade skatteintäkterna till välfärden samtidigt som skatten sänktes. Närmare bestämt ökade skatteintäkterna med 14 procent och den totala skatten per invånare ökade från 157 000 kronor till 170 000. Skatteintäkterna till kommuner och landsting ökade med 33 procent. Varför? Fler i arbete och fler arbetade mer.
Det enda som är bra med den ekonomiska politik som regeringen fört är att den det första året inte var deras, utan Alliansens. Alliansen föreslog också i fredags en omfattande ökning av RUT-avdragen. Avdraget har varit avgörande för att de som står längst ifrån arbetsmarknaden ska få ett jobb, och antalet svenskar som använder RUT för att förenkla sitt vardagsliv ökade från 100 000 år 2009 till 700 000 år 2016. Avdraget är värt att byggas ut.
Så hade också kunnat ske, redan i höst. Istället för fler skadliga skattehöjningar en politik för fler jobb och lägre skatter. Men modet att pröva stödet för en gemensam Alliansregering finns inte. Det manifesterade sig först i decemberöverenskommelsen. När den föll var det bara Kristdemokraterna som tog det uppenbara steget och krävde en gemensam Alliansbudget. Sedermera svängde Moderaterna, men varken Centerpartiet eller Liberalerna vill ta samma steg. Så länge de inte gör det kommer Socialdemokraterna, och dess ekonomiska politik, regera Sverige.