SVT-journalisten hade intervjuat en polis utanför polishuset. Efter intervjun togs så kallade klippbilder. En annan polis hävdar då att polishuset i och med att det är skyddsobjekt omfattas av det så kallade avbildningsförbudet och att ingen får fotografera det. Det är förvisso korrekt men media med utgivningsbevis är undantaget förbudet.
Trots detta framtvingade polisen med hot om polisanmälan att materialet raderades. I strid med lagens förbud mot censur. Polisen försvårade också utredning genom att inte inleda förundersökning eller på annat sätt dokumentera ingripandet. JO uppfattar frånvaron av dokumentation som att polisen inte ville att ingripandet skulle bli känt.
”Agerandet är helt oacceptabelt. Det strider inte bara mot kravet på saklighet i regeringsformen för en tjänstemans agerande, utan också mot hur misstankar om brott ska hanteras”, konstaterade JO Per Lennerbrant.
Det är andra gången på kort tid JO riktar allvarlig kritik mot polisen för felaktigt ingripande mot journalister. Förra gången gav sig sju poliser på två journalister från SVT när de filmade polishuset i Rinkeby. Även här försvårade polisen utredning genom underlåtenhet att dokumentera ingripandet.
Efter att ha granskat övervakningsfilmerna konstaterar JO dock att journalisten som filmade tidigt identifierade sig, något myndigheten hävdar att poliserna på plats ”inte uppfattade”, och att den andre journalisten satt i en bil med SVT-logotyp. JO menar att det således borde varit uppenbart för poliserna att personerna i fråga var journalister och avbrutit ingripandet.
Så skedde inte. Istället hölls journalisterna kvar och deras kamera togs inte bara i beslag, utan gicks igenom på plats. Detta är dubbelfel. Även om det fanns skäl att beslagta kameran, vilket inte fanns, ska beslutet att undersöka den fattas längre upp i hierarkin. Dessutom finns det i och med att kameran togs i beslag krav på att upprätta förundersökning. Så skedde inte.
Så här kan vi inte ha det. Poliser som ingriper mot någon måste alltid ha de rättsliga förutsättningarna klart för sig. Även om den totala frånvaron av dokumentation implicerar att de mycket väl visste vad de sysslade med men inte ville bli påkomna. Det ska inte gå att ställa sig så långt utanför regelverket utan mer konsekvenser än lite skäll från papperstigern JO.
Det är ett sinistert konstaterande, men medborgarens skydd mot offentliganställda måste stärkas, och de som gör fel måste konsekvensutsättas precis som alla andra. Därför är det angeläget att regeringen snarast, som utlovat, återinför tjänstemannaansvaret. Alltså personligt ansvar istället för dagens juridiska gräddfil för den som gör fel. För utan ansvarsutkrävande kommer det allmänna aldrig åtnjuta medborgarnas fulla förtroende.