Polisens problem gör att brottslingar går fria

Vad är det som pågår på Nationellt forensiskt centrum egentligen?

Nationellt forensiskt centrum, med huvudsäte i Linköping, är en flaskhals i kampen mot brottsligheten.

Nationellt forensiskt centrum, med huvudsäte i Linköping, är en flaskhals i kampen mot brottsligheten.

Foto: Jeppe Gustafsson

Ledare2023-02-14 05:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Föreställ dig att du befinner dig i ditt hem, den tryggaste platsen på jorden. Din vän är på besök och allt är som det brukar vara. Plötsligt tränger sig fem personer in i bostaden. Du och din vän knivhuggs, samtidigt som rånarna plockar på sig dina tillhörigheter.

Polisen agerar snabbt, tack och lov. Inom två veckor grips samtliga misstänkta, två av dem direkt på brottsplatsen. Du tänker att upprättelsen för den traumatiska händelsen lär komma snabbt. Det är det minsta man kan vänta sig i en rättsstat.

Men det dröjer. Och dröjer. Fem veckor efter gripandet undrar du vad som egentligen händer. Polisutredaren kontaktar då Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping och frågar hur de tekniska analyserna går. Svaret förbryllar: De har inte ens påbörjat arbetet – och antagligen kommer det ta tid. Enbart fingeravtrycksundersökningen har en handläggningstid på upp till sex månader.

Eftersom häktningstiderna inte får vara hur långa som helst släpps rånarna. Under tiden på fri fot misstänks de ha begått nya brott. I väntan på rättegången tilldelas du därför skyddat boende. Och svaren från NFC, de dröjer. Sex månader senare meddelar de att ärendet kommer dröja ytterligare.

Detta högst verkliga fall ägde rum i Sverige 2017, även om historien låter som om den utspelade sig i valfri bananrepublik. Enligt Expressen, som granskade fallet, är det inte ens första gången något liknande inträffar (25/2-18). Åklagaren Thomas Bergström säger till tidningen att NFC är "en bromskloss" och svårigheterna att få klart ärendena i tid troligtvis är en ”resursfråga”.

Så kan det förstås vara. Den grova organiserade brottsligheten som drabbat vårt land kostar en slant att hantera. Men andra kritiker menar att det långsamma arbetet beror på strukturfel inom organisationen. Nyligen gjorde SVT en granskning som visade att ledningen lovat förbättring i tio års tid utan att situationen blivit bättre (5/1), trots upprepade satsningar.

Däribland har man svårt med rekryteringar. 2020 sattes ett mål att till 2024 dubblera antalet it-forensiker, men man har inte ens kommit halvvägs. Björn Wallin, som tidigare arbetat med fingeravtryck på NFC, säger att den långsamma arbetstakten beror på toppstyrning och ”en mekanistisk syn på personalen”. Dessutom menar han att eftersom kriminaliteten inom många sorts brott dök under pandemin går det inte att skylla på att man, så att säga, haft mycket att stå i.

Satsningar eller inte. Oavsett vad som pågår på NFC är det dags för skärpning. Misstänkta brottslingar ska inte släppas vind för våg och brottsoffer ska få upprättelse. Allt annat är underkänt.