Inom polisen finns en utbredd inställning att Polismyndigheten inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Detta visar polisforskaren Stefan Holgersson i en ny rapport författad vid Linköpings Universitet.
“Det finns många befattningshavare inom Polismyndigheten som inte känner sig tvingade att följa gällande lagar utan anser sig kunna överpröva dem efter eget godtycke. Det är extra allvarligt när det handlar om en myndighet som har rätt att använda tvångsmedel och utöva fysiskt våld mot medborgare,” säger Stefan Holgersson, docent vid Linköpings Universitet och professor i polisvetenskap vid Polishögskolan i Oslo.
Holgersson tar i rapporten “Ursäkta, vi är faktiskt polisen och vi står över lagen!” upp en rad olika fall som styrker hans tes. Förhållandet återspeglas i flera olika sammanhang, allt från när någon begär att ta del av allmänna handlingar till hantering av vapenlicensärenden och hur polisen vinklar olika förhållanden i pressmeddelanden.
Det kanske allvarligaste exemplet på godtycklighet och rättsvidrigt agerande är vid hanteringen av vapenärenden.
Det finns flera fall där polisen gett avslag på vapenlicensansökningar utan tydligt lagstöd. Holgersson kan nu svart på vitt visa hur polisen i olika ärenden klippt och klistrat i författningstexter för att få det att framstå som att de har stöd för sin avslagslinje. I intern kommunikation framkommer även att polisen väljer att referera till expertis enbart när det gynnar den egna hållningen – det vill säga att sökanden ska få ett avslag.
Dessutom har polisen svårt att nå upp till kraven om handläggningstider. Enligt Justitieombudsmannen ska samtliga licensärenden "handläggas och avslutas inom maximalt 30 dagar”. Men på sina håll kan en ansökan ta flera månader.
Detta innebär att det inte råder förutsägbarhet i ärenden och att likabehandlingsprincipen är åsidosatt. Ett vapen som är godkänt för jakt i ett län blir förbjudet i ett annat, allt beroende på hur skicklig polisen är på att förvanska processen.
Det vore en underdrift att påstå att polisens förtroende i jakt- och skyttegrupper har naggats i kanten på grund av denna hantering.
Enligt Holgersson handlar det inte om bristande intern information, utan om ett förhållningssätt som återfinns hos personal på alla nivåer. Att göra något åt en inmurad internkultur är mycket svårt och kräver ett tydligt ledarskap. Med politisk vilja och en polischef med mandat kan det dock åtgärdas.
Det finns dock saker man kan göra här och nu för att förbättra situationen. Ett exempel vore att frånta Polismyndigheten ansvaret för vapenlicenshantering och lägga den på en nybildad vilvårdsmyndighet. Ett förslag som stöds av flera borgerliga partier och SD.
En myndighet med ett mer renodlat ansvar skulle vara enklare att kontrollera, och vapenägare skulle inte behöva oroa sig för godtycklig tillämpning. Men framförallt skulle polisen kunna frigöra resurser till sin primära uppgift: att skydda allmänheten och beivra den alltmer ökande grova brottsligheten.
Poliser runt om i landet gör ett otroligt viktigt jobb och åtnjuter ett relativt högt förtroende. Men denna internkultur underminerar allmänhetens förtroendet och stjäl resurser från polisen samtidigt som enskilda medborgare hamnar i kläm. För rättsstatens skull bör detta åtgärdas.