Diskrimineringsombudsmannen (DO) tar årligen emot tusentals anmälningar. De allra vanligaste grunderna för diskriminering i arbetslivet är etnisk tillhörighet och funktionsnedsättning. Anmälningarna ökade med hela 78 procent mellan 2015 och 2021. DO skriver själva att det kan bero på att anmälningsbenägenheten har ökat. Det är en positiv trend, ett tecken på att människor inte är villiga att stå ut med vad som helst.
I gårdagens Corren kunde vi läsa om Maral, som trots att hon är högutbildad inte lyckas slå sig igenom på den svenska arbetsmarknaden (11/10). Hon har lärt sig svenska, fått sin irakiska examen validerad och läst ytterligare utbildningar för att stärka sin kompetens, men efter 16 år oftast ändå inte kunnat ta sig längre än en provanställning. Under praktiken på en byggarbetsplats blev hennes uppdrag att städa – fastän hennes yrkestitel är ingenjör inom byggnadsteknik.
Maral konstaterar krasst till Corren att hela hennes liv gått förlorat i Sverige. ”De vill inte anställa folk med invandrarbakgrund”, menar hon.
Det tycks vara satt i det svenska systemet att inte ta vara på kvalificerade personer med utländsk bakgrund. Diskriminering på arbetsplats är ett av problemen. Ett annat är kompetensutvisningarna, en fråga som tack och lov seglat upp på agendan de senaste åren.
Ett uppmärksammat fall från tidigare i år är den indiske IT-utvecklaren Rameez Hussain, som efter över tio års studier och arbete i Sverige fick fyra veckor på sig att lämna landet. Anledningen? Hans förrförra arbetsgivare valde fel försäkring, genom att lista honom som ”arbetare” i stället för ”tjänsteman” (DN 3/1).
Här är ett annat exempel. Ingenjören Pak Wing Leung från Hongkong kom till Sverige 2010, bärandes på ett brittiskt pass med särskilda villkor (Hongkong var ju tidigare en brittisk koloni). Migrationsverket gav beskedet att han endast behövde registrera sig hos myndigheten och vips skulle han få uppehållsrätt som EU-medborgare. Det var bara det att Migrationsverket sa fel, vilket uppdagades först sju år senare. Helt plötsligt klassades ingenjören som illegal invandrare och fick fyra veckor på sig att lämna landet (SvD 9/3—2020).
Ett förlegat och illa konstruerat byråkratiskt system för arbetskraftsinvandring kombinerat med inhemsk rasism är ingen bra kombination. Vill Sverige behålla sin plats som en av de främsta tekniska nationerna krävs både attitydförändring och en förbättrad lagstiftning. Att låta värdefull kompetens gå till spillo är, rent ut sagt, enfaldigt från vår sida.