Plastens tid är inte nu. Efter att plastpåseskatten infördes i maj är regeringen på jakt efter nya produkter att beskatta eller förbjuda. I augusti presenterades en utredning med förslag på skatter för engångsmuggar och -matbehållare som innehåller plast.
Medan utredningen fortfarande är ute på remiss kom nyligen fler förslag från en så kallad bokstavsutredning som lade fram ännu bredare och ännu mer drastiska åtgärder. De senaste förslagen handlar om implementeringen av EU:s engångsplastdirektiv. Det innebär till exempel förbud mot vissa engångsprodukter av plast, såsom sugrör, bestick, ballongpinnar och muggar.
Därtill läggs ett producentansvar för att betala för insamling av plastskräp, och för att det alltid ska vara möjligt att få medtagen mat och dryck i återanvändbara behållare – såvida inte behållaren består av papper i stället för plast.
Hur går då detta ihop med den mer omfattande utredningen på beskattning av plastmuggar och -matlådor, om dessa ändå ska förbjudas? Lägligt nog föreslås förbudet bara gälla förpackningar som innehåller mer än tio procent plast. Muggar som bara innehåller en mindre del plast, för att det blöta innehållet inte ska läcka ut, kan klara sig undan med straffskatt.
Med tanke på hur politiskt angeläget det har blivit att ge sig på plastprodukter är det lätt att tro att det är ett genomgiftigt material som skadar allt det rör vid. Men så är det konstigt nog inte. Plast är relativt resurseffektivt att producera, och dess lätthet utgör en stor miljömässig fördel vid exempelvis transporter.
Det är först när plast används på fel sätt, och hamnar i naturen, som problemen uppstår. Därför är det i själva verket ganska märkligt att kraftiga åtgärder riktas mot försäljningen av plastprodukter, när det är nedskräpningen som borde vara måltavlan. Hedrande nog för de båda svenska plastutredningarna betonas vikten av att göra just det senare. Till exempel föreslås att straffansvar införs även för ringa nedskräpning.
Även om det oftast går att slänga en cigarettfimp eller tuggummi på marken utan att bli upptäckt skulle det ha ett viktigt signalvärde att det faktiska miljöproblemet bestraffas.Nog lär de hårda åtgärderna minska plastskräpet i naturen något. Men när alla regler är fullt inriktade på plastanvändningen är det bara åtgärder mot nedskräpning som direkt attackerar problemet.