Oavsett hur väl vi lyckas begränsa vår negativa klimatpåverkan kommer vi att råka ut för stigande havsnivåer, ändrade vattenflöden och mer extremväder. För att mildra effekterna av förändringarna måste bebyggelse och infrastruktur klimatanpassas. Här behöver kommunerna göra en stor del av jobbet.
I en ny rapport från Svensk försäkring och IVL Svenska miljöinstitutet rankas kommuner efter hur väl de har arbetat med klimatanpassning. Av de 180 kommuner som svarat på rapportens enkät hamnar bland annat Norrköping, Skövde, Arvika och Boden i topp tio. Desto sämre ser det ut för exempelvis Grums och Hjo, som ligger i botten av listan.
Över lag är rapporten en positiv bekräftelse på att nästan alla kommuner arbetar med klimatanpassning. Men det varierar på vilket sätt. Få har exempelvis undersökt risken för gräs- och skogsbränder och bara hälften har gjort en grundläggande analys av hur klimatförändringar kan påverka just den kommunen.
Det är ett problem att många kommuner tror att just de kommer att slippa undan förändringarna (DN 9/6). Men även om kustlösa kommuner slipper bekymra sig över höjda havsnivåer kan de drabbas av skyfall och värmeböljor. Det gäller också områden som inte har upplevt sådana fenomen tidigare.
Mindre kommuner med knappa resurser har dock sämre förutsättningar. Även om det finns statliga stödpengar att söka har dessa medel minskat de senaste åren. Det är anmärkningsvärt att regeringen lägger så lite på klimatanpassning, trots att klimatfrågan är prioriterad. Bristen på stödpengar får dock inte hindra kommuner från att sätta i gång det långsiktiga arbetet.
Klimatanpassningar är långt mer komplicerade än att enbart sätta upp solskydd, bygga vattenvallar och anpassa dagvattensystemet efter större vattenmängder. Varje kommun måste identifiera vilka risker som finns just där, och hur akuta de är. Det innebär omfattande kartläggningar, åtgärdsplaner och framtidsanalyser. Vissa anpassningar kanske inte kommer till nytta förrän om 40 år, men då kan de göra stor skillnad.
De långa horisonterna gör det mer lämpligt att använda kommunala samordnare, kommittéer och expertgrupper, som i många andra fall blir ineffektiva. Just sådana ansvarsfördelningar är framgångsreceptet för flera av kommunerna som kommit längst med klimatanpassningarna. När mer akuta problem tar uppmärksamheten från de allra flesta i den kommunala organisationen hjälper det om någon eller några arbetar med framtidens problem.