När Brottsförebyggande rådet på uppdrag av regeringen jämför det dödliga skjutvapenvåldet i Europa landar de i att den svenska ökningen är unik. Förklaringarna om varför är däremot knapphändiga. Politik förd på andra områden får emellertid konsekvenser även inom kriminalpolitiken.
Att som inrikesminister kunna säga att man skärpt vapenlagarna känns bra när tidningsrubrikerna handlar om skjutningar på gatan. Det är blott symbolpolitik som måhända lurar en oinsatt men som de facto inte ger något resultat på slutprodukten, skjutningarna på gatan.
Föga bryr sig kriminella om hårdare regler för att få inneha ett legalt vapen. De som redan struntat i att söka om licens för sitt vapen kommer ju knappast söka licens för någon annan del till ett vapen, som ett magasin. De fäster heller inget avseende vid att vart femte år behöva uppfylla kraven för förnyad licens på sin pistol.
Det till trots handlar de framlagda förslagen allt som oftast just om skärpta regler för legalt vapeninnehav. Förklaringen ligger i en rapport om illegala vapen från dåvarande Rikspolisstyrelsen från 1995. I rapporten återfinns den teori som enskilt har satt störst prägel på synen på svensk vapenlagstiftning. Det handlar om läckageteorin.
Enligt den får brottslingarna sina vapen från svenska legala vapenägare, jägare och sportskyttar. Svensk forskning inom området visar dock att det per år endast förekommer 1–2 vapen med legalt civilt ursprung vid grov brottslighet. Det kan ställas i proportion till de närmre 1,9 miljoner licenser som finns i Sverige. Det är alltså inte de legala vapnen som är problemet. Polisen framhåller likväl till justitiedepartementet att varje åtgärd mot kriminella vapen måste börja med de legala.
Eftersom problemställningen är formulerad med detta i åtanke, så missar regeringen målet stort varje gång vapenlagstiftning diskuteras. År efter år. Svensk vapenpolitik behöver ett omtag. Det är inte sportskyttar eller jägare som skjuter på våra gator. Det är inte heller med deras vapen som det skjuts. Insmugglade illegala vapen från företrädesvis Balkan utgör merparten av de vapen som används i kriminella sammanhang.
Gärna fler poliser, fokus på tullen och rejäla straff för illegalt vapeninnehav. Men börja med att dela upp vapenlagstiftningen i en administrativ lag om vapentillstånd medan det kriminella användandet och adekvata straff läggs i brottsbalken. Där finns vägen framåt för att slippa plakatpolitiken inom vapenlagstiftningen och se början på en lösning mot det dödliga skjutvapenvåldet.